Proffsigt – men långt ifrån unikt
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-04-17
Att vara bra i ”Idol” handlar om att vara så mångsidig som möjligt. Till skillnad från i resten av
popvärlden, där de som kommer någonstans oftast gör det för att de har ett unikt personligt uttryck, är det artisterna som både kan waila sig igenom smörig soul och vråla rock som premieras.
22-årige Erik Grönwall vann höstens ”Idol” på att han sjöng balladen ”Higher”, gjorde en helt ok Bruce Dickinson-imitation i Iron Maidens ”Run to the hills” och hade rätt sorts glitter i blicken.
Powerballader
Vad den kombinationen är värd ute i verkligheten återstår att se.
De låtar från kommande albumet vi får i kväll, på hans första turnépremiär, jabbar knappast upp skyhöga förväntningar.
Proffsig men föga originell Bon Jovi-rock, både highwaybreda refränger och powerballader.
”Idol”-låtar
I övrigt bjuds det halvfulla diskoteket på några coverfavoriter från ”Idol”. Grönwall tar i från tårna i ”The show must go on”, som om han åter stod inför juryn.
Men att han kan sjunga vet vi redan. Vad Erik Grönwall måste visa nu är att han är en artist också, och inte minst vilken artist han vill vara.
Det ger det här brokiga setet inget övertygande svar på.
Erik Grönwall
Turnépremiär på Kalas, Uppsala.
Bäst: Nya singeln ”Crash and burn” kan nog bli en hyfsad hit. Sämst: Coverlåtarna från ”Idol” är högst ordinär after ski-rock.