Fakiren – både smart & folklig
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-03-28
UMEÅ. Musikaliska underbarn blir sällan folkliga.
Desto vackrare när det faktiskt sker.
Att Salem al Fakir klev in i schlagercirkusen är lika underligt som självklart.
Märklig för att hans musik ofta har varit långt mer indie-invecklad än vad Björkmans show brukar bjuda på.
Given för att den multibegåvade låtskrivaren har vevat kompromisslöst på sina tre album.
Vävt ihop dem med allt ifrån flipperspelspop och 70-talsinfluerade barnjinglar till knasig electronica och vackra soulballader. Men Salems medverkan i Melodifestivalen var givetvis lika smart som hans låtbyggen är intelligenta.
Stort genombrott
Nu fyller han plötsligt både golvet och stolshavet framför Umeå Opens största scen och publiken hockeyhyllar sångarens entré med White Stripes rifframsa.
Det hade, Salems talang till trots, känts tämligen otänkbart för bara ett par månader sen.
Mottagandet verkar till och med förvåna huvudpersonen själv.
Men samtidigt faller också mycket på plats för Salem al Fakir live. De galnaste låtexperimenten har lags åt sidan och konserten bygger i stället en svängig charmoffensiv av 70-talsfunk, slick 80-talssoul och modern 2010-pop. Det är välklätt, elektroniskt och sällsynt begåvat.
När Salem rundar av med ”Keep on walking” suddar han också ut de sista tvivlen om att han får sitt stora genombrott i kölvattnet av Melodifestivalen.
Att göra succé med en schlager på en kreddig indiefestival skulle möjligen bara ett visst band från Rottne klara av.