Nytända Helloween lever upp till hajpen
Publicerad 2021-06-18
ALBUM Helloween hänger inte bara i, utan levererar också sitt tyngsta och tajtaste album på herrans många år.
Helloween
Helloween
Nuclear Blast/Warner
METAL Återföreningar bär sällan välsmakande frukt. Risken är alltid att det blir krystade Mötley Crüe-ögonblick med ett övermoget päron som Vince Neil på toppen.
Helloween är ett unikt undantag. Att låta de tidigare sångarna Michael Kiske och Kai Hansen göra gemensam comeback för ”Pumpkins united”-turnén visade sig vara ett genidrag. Förvandlingen från kvintett till septett blåste nytt liv i power metal-bandet som för några decennier sedan hörde till Tysklands största musikexporter.
Återseendet såg ut att bli en engångsgrej men har nu mynnat ut i ett självbetitlat studioalbum.
Redan i inledande ”Out for the glory”, med sin Slayer-esque melodimystik, märks nytändningen. Den växer i styrka, och låtarna ligger närmare 80-talets glansdagar än svidande magplask som ”My god-given right” och ”Chameleon”.
Kiske klättrar i tonlägen som om ingen tid har passerat sedan 1988 och tar septetten tillbaka till svindlande höjder. Allt som oftast bär han sångbördan själv men ibland tar stabila Andi Deris över. Och Hansen? Tja, han håller sig mest i bakgrunden.
”Helloween” är därtill friskt injicerad med smittsamma refränger och hejarklackshymner, hisnande falsettsång och lika tajta som praktfulla trillinggitarrer.
Till topparna hör låtar som ”Fear of the fallen”, ”Angels”, ”Rise without chains” och ”Skyfall”. Den sistnämnda – Hansens episka skapelse på hela tolv minuter – är doppad i ren energi och strösslad med smattrande dubbelkaggar, hårresande riff och majestätiska melodier.
Man lämnas nöjd – men proppmätt. En falsetthöjning till och jag fullkomligen spricker.
BÄSTA SPÅR: ”Skyfall”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik