Van The Man gör bara sitt jobb - men gör det bra

helskärm

I de sex-sju minuter den majestätiska "And the healing has begun" pågår är det här en fullständigt magisk konsert.

Där känns det plötsligt som att The Belfast Cowboy menar allvar.

Som att blodet i hans gamla ådror börjar koka.

Som att han, åtminstone för några ögonblick, försätts i den typ av trance han alltid fastnade i när han var ung och sjöng för sin överlevnad.

Gör bara sitt jobb

Mycket lite man kan se och höra är starkare än Van Morrison under såna hypnoser.

Vi kan ana en glimt av samma fenomen i den "It"s all in the game" som avslutar ordinarie set, men i övrigt gör Van The Man som vanligt bara sitt jobb.

Det gör han för all del klanderfritt - och med ovanligt gott humör; tro på fan om den inbitne misantropen inte rent av drar ett par skämt för publiken i Göteborgs fenomenalt vackra konserthus (varför får man inte alltid gå på konserter där?)

Frustrerande

Likafullt sitter jag och blir frustrerad. För jag vet ju. Om han bara ville, om han bara befann sig i rätt sorts sinnestillstånd, om han bara plockade fram en handfull av de otaliga mästerverk till sånger han sitter på men av någon anledning vägrar spela nuförtiden... då skulle Van Morrison kunna åstadkomma rena mirakel.

Varför ska man då nöja sig med mindre?

Van Morrison

Per Bjurman