All makt åt Ozzy
Publicerad 2011-06-12
Mörkrets furste styrde sin publik med järnhand
NORJE. Före spelningen visste han knappt om han varit här tidigare.
I natt blickade sångaren ut över 33 000 fans och såg genuint lycklig ut.
Första Sweden Rock-besöket någonsin kanske till och med sätter spår hos Ozzy.
Det är en lång dags färd mot Mörkrets furste.
Programmet på Sweden Rocks finaldag haltar så mycket att det är lättare att glädjas åt att vädret för första gången är stabilt, än det som händer på scenerna.
Att Ozzy Osbourne stänger årets festival räcker visserligen långt. ”The prince of darkness” kan omöjligt ha en bättre arena i Sverige än att kliva på Festival Stage inför en så homogent dyrkande publik att mat- och marknadsjippot utanför kan packa ihop för i år redan i första ackordet.
Hetsar publiken
Fem minuter före utsatt tid skrikhetsar Ozzy i gång mer eller mindre samtliga av årets 33 000 besökare. Att han fortfarande har energi nog märktes inte minst på senaste Globenbesöket och möjligen är han bra på att hålla yrkesmasken. Men faktum är att Ozzy ser genuint lycklig ut på scen i kväll. Han sprattelröjer och idiotspringer över scenen. Redan efter ett par låtar har han ett utdraget skumparty. Så intensivt att Ozzy inte ens låter städpersonalen göra rent scenen, utan sprutar ner dem i stället.
En kärnfusion
Kanske är det mottagandet i Norje. Kanske hade sångaren väntat sig något annat, som färre och mindre entusiastiska fans. Men festivalen och genrens största levande ikon är givetvis en kärnfusion som kan förse hela södra Sverige med energi i månader framöver. Efter den inledande låtsviten ”I don’t know”, ”Suicide solution”, ”Mr. Crowley” och ”Goodbye to romance” är publiken sångarens marionetter. Då spelar det ingen roll att sången sticker i väg i tonart ibland eller att rösten då och då vill imitera kråkor i stället för att sjunga hårdrocksklassiker.
Ovanligt stabil
Men lika ofta, som i Sabbath-låten ”Fairies wear boots”, är Ozzy ovanligt stabil. Till och med imponerande.
Och publiken har fler anledningar till att vara glad. Till skillnad från Sverigebesöket i höstas har Ozzy rensat och förädlat låtlistan som numera är helt befriad från senaste plattans material. I stället radar sångaren upp en gedigen nostalgikavalkad som så när på tre ”No more tears”-nummer och några obligatoriska Black Sabbath-låtar hämtas från sångarens 80-tal.
Bandet en stor del
Förutom den vitale lekfarbrorn är en stor del i att Ozzy 2011 låter överraskande bra bandet, som sångaren kan luta sig emot när rösten sviker. Framfört allt har Gus G. hittat in perfekt med sitt lite varmare gitarrspel. Sverigevännen känns nu som en så självklar efterträdare till Zakk Wylde att det inte ens går att surna till på att ryktet om att den före detta gitarristen skulle gästa spelningen visade sig vara falskt.
Fast det är klart. Lite kul hade det varit.