Lika bra drag som på tivolit

Mattias Kling

Dropkick Murphys

helskärm

Själva inramningen, med krängande berg-och-dal­banor och snurrande lotterihjul, är ganska så jättedistanserad från den lortiga arbetarmylla septetten är sprungen ur.

Detta till trots – lika mycket som ett tivolibesök handlar en afton med Massachusettsgruppen om samma sak: att snurra runt, gasta ut sin begeistring och förtränga vardagens besvär i sisådär nittio banjo- och tatueringsillustrerade minuter.

Bara ett knallpulver

Och som exakt sådan verklighetsförträngning är en halvvänlig junikväll med Dropkick Murphys en genuintrevlig tilldragelse.

De umbäranden som finns – en yr ljudleverans som dribblar bort exempelvis ”The rocky road to Dublin”, en knallpulvertolkning av AC/DC:s ”T.N.T.” och den ordinära färskingen ”Rose tattoo” – utjämnas av det ärliga leende Al Barr visar upp mest hela tiden och en omfattande repertoar som innefattar såväl ”The gauntlet” som en akustisk ”The warrior’s code”.

Snurrigt lycklig

Man kan bli lite lyckligt snurrig för mindre.

Fotnot: Dropkick Murphys spelar på Peace & Love i Borlänge i dag.