Interpol är en stillastående parentes

Med undantag av den marscherande basisten rör sig inte Interpol många centimeter under konserten. De uppträder i rött motljus, har gravallvarliga luggar, spelar deppig och synthestetisk postrock och attraherar efter två skivor horder av fans som tar sitt favoritband på alldeles för stort allvar. Att gruppen varit förband till The Cure kommer inte som någon överraskning.

Bloc Party bättre

Problemet är att Interpol aldrig lyckas svara på kvällens viktigaste fråga: Vad fyller de för funktion så länge Death Cab For Cutie finns?

I stället överlåter de den uppgiften till mig och svaret blir förstås - egentligen ingen alls.

Interpol skriver visserligen begåvade små ljudkulisser, men de är inget annat än en parentes i väntan på nästa stora och oumbärliga och världsomvälvande New York-export.

Förbandet Bloc Party - en diskanthybrid av The Libertines och The Rapture - infriar däremot förväntningarna och stjäl showen.

Interpol

Markus Larsson