Recension: Thirty Seconds To Mars – ”Love, lust, faith + dreams”

Per Magnusson

helskärm

ROCK I veckan har jag fått en flod av mejl från män som ondgjort sig över hur jag kunde ge fyra plus till One Direction på Friends Arena och bara två till The Killers på Globen. Alla delar uppfattningen att vuxna män som spelar så kallad alternativ rock är mer ­autentiska än tonåringar som sjunger pophits. Men rockhistorien måste ständigt revideras, nya fiender identifieras. Thirty Seconds To Mars Damien Hirst-formgivna omslag lovar därför mycket med sina gulligt pastellfärgade bollar. Det är tyvärr en missledande innehålls­deklaration. Skådespelaren Jared Leto och hans kumpaner bygger med bastant handlag ett rockens ”Game of thrones”, producerat av Steve Lillywhite som även jobbat med – The Killers. Ordet experimentlusta har sällan haft en så bitter smak.

BÄSTA SPÅR: ”Bright lights”.