Tommy Körberg en unik buspojke i högform
Publicerad 2013-03-14
Jo, de mest kända låtarna finns med. Men Tommy Körberg imponerar lika mycket i färskare nummer.
Hans röst är i toppform. Och han måste vara den ende deltagaren i Melodifestivalen som inte passar på att sjunga sitt tävlingsbidrag.
Vi får inte höra det han deltog med i lördagens final. Däremot gör han både ”Stad i ljus” och ”Judy, min vän”, den sista i piggt arrangemang som låter Blood, Sweat and Tears med det starka bandet.
Vackert vemod
Jag hör gärna ”Drömmen om Elin”, ”Fattig bonddräng” och ”Anthem” om och om igen. ”Anthem” är pampig så man ryser, och han följer den i finalen med ett annat ess av Björn och Benny, ”Jag hör”. Vemodigt vacker dödsångest. En av kvällens höjdare.
Jaques Brel-låtar är lättare att tröttna på och Frank Zappa-jazz på svenska är i duktigaste laget. Då smälter jag mer för Sinatras ”Thats life” som blivit ”Mitt liv” i en fin personlig text. Liksom Körbergs version av Mikael Wiehes ”Nu kan jag gå ut och möta världen”.
En mogen röst
Han pratar gärna och bra mellan låtarna. Använder ord som esprit och luguber. Aforismer och oneliners. Det bor en folkbildare i honom. Han är både buspojken som får kvarsittning och lektorn som vill dela med sig av allt han läst.
Tommy Körberg är lika trovärdig i en Jussi Björling-serenad som i Eddie Cochrans ”Summertime blues”. Han är unik. En mogen man med mogen röst. Missa honom inte.