Kul show – och lite gubbsjuk

Håkan Steen

Berns publik först i världen att höra låtarna live

helskärm

Kevin Rowland gör sällan det väntade.

När han efter många tysta år tar sitt Dexys tillbaka till scenerna bjuder han på musikaldramer och en hel ny skiva som ingen har hört.

Dexys Midnight Runners var popbandet från Birmingham som på 80-talet blandade soul, blossande romantik och litterära ambitioner på ett både roligt och väldigt brittiskt sätt.

Niomannaband

Med ”Come on Eileen” fick den excentriske chefsideologen Kevin Rowland en oväntad jättehit 1982 och även om det inte blev så många fler succéer än den hör Dexys, som de kort och gott heter numera, till de där kultbanden som fortsatt influera nya artister genom decennierna.

Fråga bara Håkan Hellström eller Florence Valentin.

Efter 27 tysta år på skiva släpper Dexys i juni sitt fjärde album ”One day I’m going to soar”. Berns-publiken är först i världen att få höra låtarna live. Niomannabandet in­leder med att köra igenom plattan från början till slut.

Fantastisk sång

Rowland har med sig Style Council-mannen Mick Talbot som kapellmästare och mångårige sidekicken Pete Williams, som hjälper till med iscensättningen av låtarna, bland annat som poliskonstapel.

Ofta blir det kul, även om Rowlands uppvaktning av sångerskan Madeleine Hyland kanske drar väl långt åt det gubbsjuka.

Mycket av det nya låter väldigt bra. ”Incapable of love” eller ”Free” är klassisk Dexys-soul i medel­åldern. Men det märks att det är första gången bandet spelar låtarna live och att det är första gången som publiken hör dem.

Den verkliga kraften infinner sig således först på slutet, när Dexys plockar fram klassiker. ”Until I believe in my soul” och ”This is what she’s like” blir fina minimusikaler, och Rowland sjunger dem fortfarande fantastiskt.

Superhit med ”Come on Eileen”

Bildades 1978 som ”Dexys Midnight Runners”, men inför årets återtåg bytte gruppen namn till ”Dexys”.

Frontmannen Kevin Rowland har genom åren varit den ende ständige medlemmen i gruppen.

För de allra flesta är Dexys mest kända för sin superhit ”Come on Eileen” från albumet ”Too-rye-ay” som släpptes 1985.

I slutet på 70-talet föddes Rowlands avsky för medier när han blev felciterad av en journalist på musiktidningen Melody Maker. Efter publiceringen väntade Rowland i timmar utanför tidningens redaktion. När journalisten väl kom ut gick Rowland till attack – och hämnades med att helt sonika slå ned journalisten.

Gruppen splittrades 1985 efter floppen med skivan ”Don't stand me down”. Rowland beskrev själv albumet som gruppens bästa, och vägrade att släppa några singlar.

Den 4 juni släpper Dexys skivan ”One day I'm going to soar", den första på 27 år.

Dexys

Dexys

Plats: Berns, Stockholm.

Publik: Cirka 500.

Längd: Drygt två timmar.

Bäst: ”I’m always going to love you”. Sämst: Ingen ”Geno”.