En trött upprepning

Håkan Steen

till Bon Jovi

helskärm

ROCK I Andreas Carlssons nyutkomna självbiografi ”Live to win” berättar ”Idol”-jurymedlemmen och stjärnlåtskrivaren om när han är hemma hos Jon Bon Jovi för att skriva låtar till Bon Jovi-albumet ”Bounce”.

Bon Jovis hus i New Jersey beskrivs som ett Versailles-liknande palats, hemmabion är en fullstor salong med livs levande biografvaktmästare och när sångaren säger att de ska gå på puben sätter de sig i en golfbil och åker till en del av tomten där han har låtit bygga upp en exakt kopia av en klassisk engelsk pub.

Jon Bon Jovi är så exempellöst framgångsrik att han inte har kunnat besöka en offentlig badstrand sedan 1984.

I det läget tycker man att han skulle kunna ha råd att vara lite djärvare i sin musikaliska gärning. Prova lite nya saker, utmana sin publik åtminstone lite grand.

Men på Bon Jovis elfte studioalbum finns ingenting av det. Gitarristen Richie Sambora säger att plattan är en återgång till rock’n’roll men jag hör bara samma sorts brett anlagda fläskgitarrpop som vi har vant oss vid från det här hållet.

Och visst, det är kompetent för att vara vad det är, bandet får säkert några nya radiohits, men någon musikalisk upplevelse, någonting som sätter igång minsta tanke eller känsla, finns det inte i de här trötta upprepningarna av vad andra, inte minst Bon Jovi själva, sagt bättre förr om drömmar, spruckna löften och – förstås, det är ju rock från New Jersey – the working man.

Titeln ”The circle” ska tydligen bland annat syfta på Jon Bon Jovis egen tillvaro.

”Den är svår att komma in i, och ännu svårare att komma ut ur”.

Jag kan förstå att han funderar en del på sånt. Det blir nog så när man för att få chans att gå på puben är tvungen att bygga sin egen.

BÄSTA SPÅR: ”We weren’t born to follow”.