”En av de absolut bästa låtar som någonsin skrivits"

Aftonbladet.se:s Henrik Ståhl listar In Flames tio bästa låtar

Jag upptäckte In Flames någonstans mellan Colony och Clayman. Det var kärlek vid första lyssningen.

Köpte alla plattor. Sög i mig all information om Göteborgsbandet jag kunde hitta. Förhandsbokade kommande skivor och köade flera timmar utanför

Stockholmskonserterna.

I dag äger jag över 20 plattor med In Flames – och har sett de live fler gånger än jag kan minnas.

Att plita ihop en lista över deras 10 bästa låtar är snudd på omöjligt. Så här ser i alla fall min kärleksförklaring till ett av Sveriges genom tiderna bästa band ut.

Hur ser din lista ut? Kommentera i artikelkommentarfältet nedan!

10. Disconnected/Watch them feed.

– Jag kunde inte bestämma mig för en av dem, så det får bli en delad tiondeplats. Energiska låtar med tunga riff och fantastiskt medryckande refränger. Själva essensen av In Flames samlade i totalt sex minuter musik.

9. Jotun

– Jag kommer ihåg hur inledningsmelodin slog mig av stolen första gången jag hörde det. Det gör det än i dag. Så genomarbetat, så melodiskt, så episkt – från början till slut.

8. Cloud connected

– Ett av de absolut bästa mainriffen i modern tid, oavsett genre. Popmetal när den är som allra bäst. Se videon här! [Extern länk]

7. Take this life

– Inledningsspåret på "Come clarity", ett högoktanigt At the Gates-riff, är en metalinjektion som heter duga. Lyssningsbart även för den oinvigde, en klockren metaldänga för puritanerna. Se videon här! [Extern länk]

6. The quiet place

– En av In Flames absolut mörkaste och mest stämningsfulla låtar någonsin. Jag får fortfarande rysningar när jag hör den. Tungt, dystert, vemodigt. Och så fruktansvärt bra.

5. System

– Inleds i högt tempo med ett svängigt driv, saktar ner tempot i en underbar brygga med cleansång och euforiskt vackra odistade gitarrpartier och mynnar slutligen ut i en headbang-vänlig, blytung refräng. Fantastiskt.

4. Reroute to remain

– Det absolut bästa titelspåret In Flames lyckas krama ur sig och en mycket underskattad låt, tråkigt nog. En stämningsfull, driven och fyllig låt som växer för varje lyssning. Refrängen är helt briljant i all sin enkelhet och låtstrukturen, riffen och melodierna är i en klass för sig. Snälla grabbar, spela den här när ni kommer till Stockholm!

3. Pinball map

– Innan "Cloud Connected" tog musikvärlden med storm var det "Pinball map" och "Only for the weak" från plattan "Clayman" som definierade In Flames: den sistnämnda tilltalade de som älskar tunggung och att stå och hoppa framför scenen till lite långsammare, tyngre riff – medan den förstnämnda föll metalpuritanerna och de som älskar energi och driv som får pulsen att stiga till max. Själv hör jag till kategorin som håller "Pinball map" allra högst på "Clayman"-skivan. Den håller i alla lägen och är en klockren metal-anthem.

2. F(r)iend

– "Soundtrack to your escapes" inledningsspår kom som ett yrväder med metalyxan i en rem runt halsen – och knockade mig med en käftsmäll som heter duga. Aggressiv och tung som en bautasten, utan att förlora det karaktäristiskt melodiösa som kommit att definiera In Flames. "Find beauty in dissonance", som det brukar heta. Den som någonsin tvivlat på att In Flames kan skriva kompakt aggrometal lär ha ändrat åsikt efter "F(r)iend".

1. My sweet shadow

– Allt, precis allt med den här låten är fulländat. Från "in medias res"-introt till den fantastiska versen med Fridén, gitarrer, tillbakalutade trummor och små syntslingor i perfekt symbios till den driviga bryggan till den hårresande refrängen med sådan styrka och auktoritet till det pumpande sticket till det uttonande slutet. Det här är en sann metalklassiker. Inte bara en metalklassiker, förresten – det är förmodligen en av de absolut bästa låtar som någonsin skrivits, alla kategorier. Jag får fortfarande gåshud när jag hör den, trots att jag missbrukat den ända sedan "Soundtrack to your escape" släpptes för fyra och ett halvt år sedan. Se videon här! [Extern länk]