Dyrt vara hårdrockare musiksommaren 2010
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-03-26
Joacim Persson ser fram emot en rekordsommar
Hårdrockssommaren är inte på väg tillbaka som vanligt.
Den invaderar ännu hårdare. Som vanligt.
Att hård musik i dag är en miljardindustri är förvisso ingen nyhet längre. Inte att den är lika folklig som schlagern heller.
Det är inte längre speciellt chockerande att mitt under Melodifestivalrepetitionerna i Örebro överhöra Crucified Barbara snacka thrash metal med nån nickande reporter runt 60. Det är bara lite bisarrt.
Men ändå. Jag minns fortfarande uppväxtens idiotförklaringar över det faktum att man, på fullt allvar, kunde lyssna på Metallicas ”Master of puppets”. Detta oljud. Minns hur en ung Anders Tengner med nyutväxt lugg i ögonen vinglade sig igenom den legendariska striden om W.A.S.P i Siewert Öholms ”Svar direkt”.
Där och då var det svårt att tänka sig hur extremt accepterad hela genren en dag skulle bli.
I år slår hårdrockssommaren i Sverige nya rekord. Igen. Det är omöjligt att se det på något annat sätt. Besöken är fler, banden större och spelningarna ännu oftare exklusiva.
Jätten Sweden Rock ställer upp Aerosmith, Guns N’ Roses och 30-årsjubilerande MSG. I Gävle kontrar festivaldebutanten Getaway Rock med besök som Megadeth och Cavalera Conspiracy. Sonisphere har byggt en massiv festivaldag i Stockholm med bland andra Iron Maiden, Mötley Crüe och Black Sabbath. Eh, förlåt, Heaven & Hell.
I Göteborg avlöser den hårdhudade festivaltrion Metaltown, West Coast Riot och Pier Pressure varandra i juni. På menyn i Frihamnen står bland andra In Flames, Him och Paramore och porrpyromanerna Rammstein. John Garcia kommer för att spela Kyuss-klassiker.
Och då har vi inte ens diskuterat att Kiss, AC/DC och punkfarbröderna Green Day också letar sig till Sverige. Bara så där.
Det blir dyrt att vara lojal hårdrockare sommaren 2010.
Tur att det är just lojaliteten som har byggt metal-industrin till ett imperium.