Ingen röd tråd bara ett fruktat sväng
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2003-11-20
Redan i öppningen utbryter något vrickat slags cabaret-nummer.
En kvart senare kommer en doo wop - a cappella.
Och efter ytterligare en stund kör de en blå soul-serenad.
Däremellan - och därefter - kastas vi handlöst mellan rasande rock'n'roll, snärtig pop, uppsluppen r'n'b, fet blues, flippade instrumentalnummer och musik som det inte finns något namn på.
Det är som det alltid varit när de sjavigt gränslösa New York-veteranerna i NRBQ släpps loss på en scen.
Precis vad fan som helst kan hända - och gör det också.
Herregud, vid ett tillfälle står de fyra galningarna i en cirkel runt en virveltrumma och bara hamrar, som dagisbarn på äventyr i lekrummet.
Skiter i alla regler
Röd tråd?
Inte direkt.
Bara att det hela tiden svänger nåt fruktansvärt, att det hela tiden är synnerligen underhållande och att den makalöse Terry Adams hela tiden går bärsärkagång över sin keyboards.
Tvinga alla svenska musiker att se dem under den här korta Sverige-svängen.
De behöver få veta hur kul man kan ha om man bara skiter i alla regler och gränser.
NRBQ
Per Bjurman