De är bäst – ohyfsade
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2009-02-19
AC/DC röjer av sig kläderna och sopar banan med rivalerna – Nöjesbladets Mattias Kling på plats vid Europapremiären i Oslo
OSLO. Blixten slår ner med ett brak, helvetesklockan dånar ända från Fornebu till Johanneshov och jävligt mycket Rosie sväller ut över scenen.
Där är bara tre anledningar till att Globen kommer att snurra många extra varv runt sin egen axel i helgen.
Det avslöjar en Europapremiär som, trots sina brister, mestadels är prima förlustelse.
Strax till vänster om varje entré i den nya parad-arenan, blivande hemma-plan för fotbollslaget Stabæk, finns en speciell lucka där varje besökare för några norska kronor kan hänga in hjärnan.
Nej, det är självklart inte sant.
Men scenariot som sådant är ändå inte helt orimligt.
För det är i de stunder då AC/DC är på sitt mest neandertalarbrölande humör – helt med avsaknad på allt vad distans och folkvett heter – som gruppen råsopar golvet med konkurrensen och erbjuder den mest primala underhållning som någonsin gjort en duckwalk i ett par vinröda sammetsshorts.
Strippar till kallingar
Och, ja. Sådana inslag finns det gott om på Europapremiären.
Som när en överstyv ”Big Jack” nästan spränger gylfen eller när en gigantisk uppblåsbar Rosie taktfast stampar i sin egen signaturmelodi. Eller som då Angus Young röjer av sig kepsen i ”Dirty deeds done dirt cheap” och kort därpå forsätter med en utdragen stripteaseövning ända (!) ner till kalsongerna där blixten i gruppens logotyp simulerar ... ja, ni vet vad.
Barnsligt så det förslår, såklart. Men samtidigt bara exempel på alla de bustrick som bara världens äldsta skolgossar kommer undan med.
Rösten sviker
Några brister som stör den totala överkörningen måste ändå anmälas. Brian Johnsons röst blir allt skrovligare ju längre spelningen pågår och han tvingas därför ducka för de mest halsslitande höga tonerna i bland annat ”Hells bells” och ”Let there be rock”. Den dagsformen kan vi dock räkna med har ordnat upp sig när gänget når Sverige i morgon.
Så, jag kan inte göra annat än instämma med min kollega Per Bjurmans ord efter världspremiären:
For those about to go to Globen i helgen.
I fuckin’ salute you.
AC/DC
Plats: Telenor Arena, Oslo. Publik: 22 650 (utsålt). Längd: Cirka 90 minuter. Bäst: Argumentera mot "You shook me all night long", "Thunderstruck" eller "Highway to hell"? Nä, just det. Sämst: Titelspåret från senaste albumet "Black ice" är i kyligaste laget.