Svävar bland molnen
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2010-01-30
Midlake ”The courage of others” (folkrock) 
Det är som att kliva rakt ut i en tät trollskog. Ensam och rädd. För där i skymningen, bland riddare, lömska gycklare och djupt illasinnade väsen, går ingen säker. Det är mörkt, dystert och ödesmättat. En plats där man använder ett öga att blicka framåt och det andra över axeln.
Det är så det låter, Midlakes tredje album. Som filmmusiken Monty Python skulle ha använt om gänget skippat humorn och gjort en medeltida tragedi av ”Holy grail”.
Texasbandet har gjort en brokig resa över den drygt tioåriga karriären. Via de tidiga svävande Radiohead-försöken och debutens elektroniska experiment hittade de forna jazzstudenterna till slut fram till den hyllade förra skivan ”The trials of van occupanther”. En platta som i sina bästa stunder vävde samman lågmäld indierock med 70-talets Fleetwood Mac och den tidens folksångare.
Nu har bandet sin mest vemodiga stund och soundet är utmejslat. De trasiga elgitarrerna som ibland exploderade sig ut ur högtalarna förra gången är nu förpassade till bakgrunden. Oftast får de inte plats alls.
I stället utgår Midlake från förra skivans lugnaste vatten. Grunden låter akustisk och amerikanerna fokuserar på förtrollat vackra melodier, flöjtfanatism och knäppande gitarrer. Och givetvis sångaren Tim Smiths täta kolibristämmor.
Här finns visserligen ingen ny ”Roscoe” eller ”Head home”. Men till skillnad från föregångaren spretar heller inte ”The courage of others” musikaliskt och i låtkvalité. Den svävar konstant och mjukt någonstans uppe bland molnen i stället.
Bästa spår: ”Children of the grounds”.