Härligt lekfull fest med The Hidden Cameras
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2004-09-27
Joel Gibb ser ut som ungefär vilken nyutexaminerad civilingenjör som helst men han sjunger låtar om lavemang och väldigt fysisk kärlek mellan män.
Han samlar då och då ihop så många av sina vänner som möjligt för att åka på turné till Europa, där hans band har en betydligt större publik än hemma i Kanada.
Han letar gärna upp nya vänner i varje ny stad och låter dem spela med i bandet eller dansa på scenen iklädda endast ansiktsmasker och vita kalsonger.
Han leder The Hidden Cameras och har gjort två av senare års allra bästa popalbum.
Trångt och varmt
Nu är de i Sverige för andra gången i år. På ett trångt och varmt Mondo är de nio musiker och två dansare och studsar igång en faktiskt ännu rusigare fest än i Göteborg i våras.
The Hidden Cameras popmusik leker med formler och ifrågasätter stereotyper på ett lika personligt som glädjande vis.
Finurliga melodier
De unga männen och kvinnorna baserar sin musik lika mycket på cello och xylofon som gitarrer och de byter instrument som andra band byter poser.
I låtar som "Fear is on" och "Bboy" hamrar de fram det ena extatiska crescendot efter det andra med sina nästan provocerande finurliga melodier.
Det enda man möjligen saknar är lite mer av Gibbs minst lika angelägna softare sida.
Men när den roligaste söndagkvällen på månader är ett faktum känns det faktiskt lite fånigt att begära ännu mer.
The Hidden Cameras
Håkan Steen