B.R.M.C. uppträder lika besjälat som uppstoppade jakttroféer
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2003-11-19
Bihannar brukar kallas för drönare.
Det är också en beskrivning på en person som är lat och slö.
Men plocka fram en uppdaterad ordbok, slå upp ordet ifråga och chansen är ganska stor att ni hittar följande hänvisning: ”se också Black Rebel Motorcycle Club”.
Konserten på Cirkus är med andra ord lika seg och trögflytande som varm tjära. Volymen är uppskruvad till 42 och en halv, den dova basen suddar i princip ut all dynamik och trion från San Francisco uppträder över huvud taget lika besjälat som uppstoppade jakttroféer.
Under långa stunder får den flimrande duken bakom bandet, som för det mesta härmar ”myrornas krig” på tv, stå för underhållningen.
Märkligt
Det är egentligen rätt märkligt.
Jag högaktar bandets influenser. Velvet Underground, Suicide, The Jesus And Mary Chain, The Stooges och minst ett dussin namn till ingår i grundkursen om rock och pop.
Jag minns också en alldeles fenomenal spelning som BRMC avlossade på Kägelbanan i Stockholm för ett par år sedan.
Jämfört med den explosionen är detta ett sendrag.
Enstaka ljuspunkter finns. Men det är bara en låt som biter sig fast efter att spelningen slutat:
”Whatever happened to my rock’n’roll (punk song)”.
Bra fråga. Nästa?
Markus Larsson
markus.larsson@aftonbladet.se