Högt och lågt när E-Type lirar hårdrock igen
Publicerad 2022-06-03
ALBUM Martin ”E-Type” Erikssons hårdrockscomeback är inget smärtande magplask men inte heller en skiva som utmärker sig.
Dampf
The arrival
Gramophone/Warner
METAL Det var väl egentligen bara tidsfråga innan Martin Eriksson skulle ge sig på metal igen. Innan den långhåriga vikingafantasten blev E-Type med hela svenska folket hade han en kortlivad karriär som trummis i flera hårdrocksband.
Tidigare i år presenterade Eriksson metalprojektet Dampf och sitt nya alter ego A-tron för omvärlden. I musikvideon till första singeln ”The other side” medverkande ingen mindre än Inger ”Pippi” Nilsson.
Att musiken bestod av en ohelig allians av dödsmetall, elektronisk pop och black metal – och inte prålig power metal som känns mer i linje med varumärket – kom också som en överraskning.
Nu har debutskivan ”The arrival” anlänt och en del talar genast till skivans fördel.
Duktiga gästmusiker från bland annat Sabaton, Hammerfall och Amon Amarth lämnar solida spår i soundet. Tommy Johansson (Sabaton) är som bekant en av de bästa gitarristerna vi har i det här landet just nu.
Det är välproducerat. I avslutande ”Sea me” är ljudet så krispigt att det känns som att A-tron viskar en rätt in i örat på sin fumliga engelska.
Och refrängerna i låtar som ”Winterland” och ”Twilight eyes” är mer smittsamma än munherpes. Dessa kommer jag att bära med mig till graven vare sig jag vill eller inte.
I utformandet av soundet har Dampf kastat beundrande blickar mot Rammstein. Och visst finns det vissa likheter. Men i slutändan påminner konstellationen mer om en blek blåkopia av akter som Dimmu Borgir, Pain eller Lindemann. Varken texterna eller musiken, om än bitvis blytung, tillför särskilt mycket till dagens metalscen.
Däremot blir det säkert kalaskul att uppleva Dampf IRL på Gefle Metal Festival i sommar.
Bästa spår: ”From the eternity”.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik