Bröderna Salazar: Vi gör det inte för pengarna
Uppdaterad 2013-12-03 | Publicerad 2013-12-02
Svensk hiphops gudfäder om Latin Kings, rockmusiken och varför de nobbade supererbjudandet från USA
Salazar. Få namn är så intimt förknippade med svensk hiphop som brödratrion.
Mycket har hänt sedan nedlagda Latin Kings glansdagar, men sedan starten för tjugo år sedan har de lyckats bygga upp en institution för unga musiker från Stockholmsförorter.
På bordet framför dem låg kontraktet från legendariska skivbolaget Def Jam, tjockt som en telefonkatalog.
Ett par signaturer senare skulle bröderna Chepe, Salla och Masse ha säkrade inkomster livet ut.
Med några riktigt tunga år i ryggen skulle valet att ta det säkra före osäkra vara förståeligt. Svensk hiphop hade både kommit och gått på topplistorna. Inga skivbolag satsade på genren längre. Till och med gruppen som en gång startade det på riktigt, Latin Kings, hade splittrats.
– De där åren var väldigt skumma alltså, vi visste inte vad vi skulle göra. Antingen skulle vi lägga av och fixa vanliga jobb eller så fick vi fixa nya sätt att jobba på. Det är så man måste göra för att hålla sig kvar, säger Salla och tittar bort åt studion.
Bara några meter från den slitna hörnsoffan i Redline Records lokaler i Norsborg strömmar Mohammed Alis kommande singel ut ur studion och ger oss en föraning om vad som är på gång till nästa platta som är inritad till februari.
Rökelsepinnar
När Latin Kings bröt upp knöt bröderna Salazar allt starkare band till varandra. Chepe och Salla tog in lillebrorsan Masse och trion var komplett.
Masse tar tillfället i akt att hämta kaffe samtidigt som han stänger dörren. Salla tänder ett av till synes många tidigare brända rökelsepinnar i andra delen av rummet.
De är i färd med att avrunda en intensiv månad med lansering av flera nya musikvideor och släpp samtidigt. I dagarna släpper de både Linda Piras video ”Eld blev glöd” samtidigt som nya EP:n ”Matriark”.
Bröderna har gjort sig ett namn som hårt arbetande producenter och har haft ett finger med i det mesta som släppts i den hiphopvåg som nu börjar slå in över musik-Sverige. Igen.
– Jag ser jobbet som min semester faktiskt. När jag är hemma så ser jag det som ett jobb, att byta blöjor på min son och så där, säger Masse och stannar upp. Jag vet inte om min tjej kommer gilla att läsa det här…
Iskallt
Den hybris svensk hiphop fick i början av 00-talet ledde paradoxalt till att hiphop på svenska blev iskall för skivbolagen. Andra grupper lyftes fram och växte sig stora i det vakuum som uppstod. Ingen satsade på vare sig hiphop eller Latin Kings, som efter ett antal interna stridigheter till slut upplöstes.
Douglas ”Dogge” León gick åt ett håll och Christian ”Chepe” Salazar och hans yngre bröder Salla och Masse åt ett annat.
I stället för musik hoppade bröderna på vanliga jobb som ungdomsledare på fritidsgårdar bland annat. Samtidigt höll de en fot kvar i den anrika Redline-studion i Norsborg.
– Vad gjorde vi? Vi hoppade över till att göra rock i stället. Vi producerade den där Mando Diao-plattan och den sålde platina i Tyskland. Vår första rockplatta och deras största framgång hittills. Så att det är så… förändring är inte alltid dålig. Vill man överleva får man hitta på något helt nytt.
Miljonpublik
Svensk hiphop börjar vädra morgonluft efter närmare ett decennium av närapå radiotystnad jämfört med andra svenska grupper och musiker.
– Det har hänt massa grejer men det är skivbolagen som inte vågar satsa om de inte ser någon försäljning. Men ungdomar laddar ju ner vad de vill lyssna på, de vill ha det i sin telefon i stället för att gå ut och köpa en skiva i en affär.
Taktiken har lett till en miljonpublik på Youtube.
Att de lyckats bli virala på ett sätt som andra svenska artister bara kan drömma om beror framförallt på att de hållit sig vid sidan av radiopop.
– Ungdomar i dag lyssnar inte på radio och tv utan de är mer på internet – och där finns våra grejer. Om de känner igen sig i en låt så delar de låten som en status för att förklara hur de känner, säger Salla.
Till stor del är det Red Line Records som står bakom mycket av framgångarna. Sedan de ”skumma åren” har de byggt upp ett svenskt powerhouse för svensk hiphop och knutit till sig akter som Labyrinth, Stor och Linda Pira.
Samtidigt har svensk hiphop sällan känts så politisk, så vass i sitt budskap som 2013.
– Det har alltid handlat om klass. All skit som händer i samhället drabbar alltid förorterna värst. Musiken handlar om det som har med Sverige att göra. Att kalla det för förortsrap är egentligen att förminska musiken och budskapet. Vi kallar det svensk hiphop.
Svenska samplingar
En röd tråd i Salazar-brödernas musik har sedan den första Latin Kings-skivan ”Välkommen till mitt kvarter” varit det svenska med samplingar från barnvisor och annan svensk musik. Även om texterna till stor handlar om utanförskapet i storstädernas förortsområden är inte bara där Redline Records har sina lyssnare.
– Det är saker hela Sverige kan relatera till, inte bara invandrare i förorten. Labyrinth till exempel är en av Sveriges största grupper just nu. Aki har sålt snart fyra gånger platina med ”När solen går ner” bland annat.
Bedriften har bara Feven lyckats med tidigare, med kraftig uppbackning. Men att tre man starka Redline Records på egen hand kan prestera samma sak väckte skivbolagens intresse.
– Petter är typexempel på en av de som är så där driftiga. Han har egen label, egen restaurang, föreläsningar och massa såna grejer. Timbuktu är också så där, mångsysslare. Många som gör musik i dag tror att det räcker med att sjunga, eller söka in till ”Idol”. Det går inte. Man måste kunna alla olika delar.
Vad hände med Def Jam-kontraktet?
– Vi skrev aldrig på det där, säger Salla till slut. Det var massa grejer i det där som gjorde att vi tackade nej. De ville att vi skulle skriva kontrakt på livstid, men som spökproducenter åt etablerade artister.
Kruxet var just ordet ”spökproducenter”, att ge andra credd för jobb de själva gjort.
– Vi gör det inte för pengarna eller nåt. Visst vill vi tjäna pengar, men då ska det vara i eget namn. Vi vill att folk ska veta att det är vi som gör grejerna.