”Jag hemsöks av demoner”

Amanda Jenssen brottas med sitt förflutna: Jag har gjort en spökskiva

Albumaktuella Amanda ­Jenssen hemsöks av spöken och demoner.

Men det är bara i hennes hjärna – och på nya skivan.

– Och mer kan jag tyvärr inte avslöja, för då får du dem också, säger hon och skrattar.

Amanda Jenssen, 24, är ­tillbaka. Den forna idolen tvät­tade snabbt bort talang programstämpeln – och blev grammisbelönade artisten Amanda.

Men efter två album på två år tog det stopp.

– Det var tungt. Jag behövde landa, och hitta ett hem. Det var en intensiv period.

Livet på vägen och att ständigt flytta runt tog på krafterna. En grammis ger ingen ro.

– Det var hektiskt, lite hela havet stormar. Men bensinen är ju kickarna, och man klarar mer än man är kapabel till ­ibland.

Kuslig stämning

Men nu återvänder hon – med en spökskiva.

– Plötsligt insåg jag det – jag håller på att göra en spök­skiva. På ett flyg från Stavanger kom titeln. Jaha, spännande – det var alltså dit jag skulle, säger hon och skrattar.

Titeln på skivan är ”Hymns for the haunted”. Men spökena är inte på riktigt.

– Jag har försökt fånga det abstrakta och översätta det till något utanför mig själv. ­Skivan är mörkare, och har en kuslig stämning.

Amanda har tagit spök­lingon – för att förklara vardagssituationer.

– Jag skriver mycket om hjärnspöken, och hur man kan hemsökas av gamla demoner, gamla relationer och tider som varit.

– Ens egna demoner får man träffa dagligen, men vissa är mer speciella och dyker bara upp då och då.

Vilka är de där speciella ­demonerna?

– Du vet, bara för att man liksom inte är nära, betyder det inte att den inte är där på något sätt. Men vad vet jag, jag är bara en sång och dansman.

Haha. Det där var ett ganska otydligt svar.

– Och mer kan jag tyvärr ­inte avslöja, för då får du dem också.

Har du en fascination för det över­naturliga?

– Ja. Jag tycker det är en ­härlig tanke att vi bara vet en procent av allting. Vi lever ­våra liv och allt är så bestämt och ­uttänkt. Då är det befriande att påminna sig själv om att vi ­inte har en aning. Jag gillar det.

Ville signera hemma

Trots de senaste årens framgångar har Amanda Jenssen inte börjat ta succén för givet.

Häromveckan signerade hon över 3 000 skivor. Hon ­ville först göra det i hemmet – men då sa skivbolaget nej.

– Jag är så dålig på att uppskatta volymer. Skivorna fyllde ett helt rum. Men när jag satt där såg jag alla människor i det rummet. Det var mäktigt, tänk att alla de vill lyssna på mig.

– Den dagen man förväntar sig något är man stekt. Framgång är så förgängligt – och man får aldrig göra det till en del av sig.

Därför lutar sig Amanda mot andra trygghetspunkter.

Som ett hem – och katten Charles.

– Vi bor ihop. Han är långt och svart – och är väl den som träffar mig mest. Men det ­betyder inte att vi inte längre har något att prata om.

Vad pratar ni om?

– Du vet, det vanliga.

Skadade lungorna

Som barn drabbades Amanda Jenssen av dubbelsidig lunginflammation. Det ärrade hennes lungor – och i dag har hon bara 30 procent kvar av sin lungkapacitet.

– Det är klart det märks att mina lungor inte är i synk med min kropp. Man hämmas, ­orkar inte.

Läkarens besked var tungt. Amandas lungor kommer ­aldrig att bli bättre. Men i dag har hon lärt sig hantera sjuk­domen.

– Alla har vi någonting, och jag tror man lär sig att andas på andra sätt