Marcus & Martinus är småfarligt oförargliga
Publicerad 2024-05-31
ALBUM På nya albumet serverar Marcus & Martinus sina unga fans en popmusik som med imponerande precision balanserar på gränsen mellan småfarlig och oförarglig.
Marcus & Martinus
Unforgettable
Universal
POP Marcus & Martinus spelar säkra kort hela vägen. De döper fjärde albumet till ”Unforgettable”, efter Eurovision-numret som dessutom inleder skivan. Här finns även ”Air”, fjolårets Melodifestivalen-bidrag. För säkerhets skull skickar de med ”Wicked game”, Chris Isaak-covern från tv-programmet ”Masked singer”.
Albumet släpps simultant med Europa-turnén ”We are not the same tour”, som inleddes på Liseberg i Göteborg igår kväll. Precis som på turnén – en tidigare version nådde Stockholm redan i februari – är det viktigt för duon att berätta att de inte längre är barn.
Men, frågar sig vän av ordning, hände det inte någonting när tvillingarna från Trofors gjorde valpig pop på norska i låtar som ”Elektrisk” och ”Slalom”? Jo. När duon sjunger på engelska tävlar de med hela världens listpop. Om detta varit en världscuptävling i den norska nationalsporten längdskidåkning hade Marcus & Martinus placerat sig på en stabil tolfteplats. Med ett tryggt lager fästvalla under skidorna och tid för en Kvikk Lunsj bakom en tall.
När bröderna Gunnarsen sätter tonen med ”Unforgettable” siktar de mot samma modernt förrädiska r’n’b-pop som The Weeknd – men resultatet landar snarare i den klistrigaste radiopop grannlandet skådat sedan A-ha.
Marcus & Martinus har enligt egen utsago ”jobbat riktigt hårt” på albumet – vilket inte finns anledning att betvivla. På andra spåret ”Love flow” står till exempel hela fem personer bakom texten, åtta personer bakom musiken, två personer bakom mixen och lika många bakom produktionen.
Temat är ungdomens första famlande försök till kärlek. Ofta, som i titelspåret, med någon form av svårfångad gudinna som föremål för pojkarnas trånande falsetter.
Det är absolut inget fel på Jackson 5-funken ”Follow me”. Och ”Gimme your love” skulle kunna vara ett två decennier gammalt albumspår med Maroon 5 (vilket delvis är en komplimang). I singeln ”We are not the same” försöker sig Marcus & Martinus däremot på en småfarlig rap som de verkligen inte bottnar i.
Vad jag saknar mest av allt är personligheten. ”When the lights go out” är ett fint undantag; en uppriktig skildring av baksidorna med att som tioåring bli kändis tillsammans med sin tvillingbror. Raderna ”Imagine a world where no one knows my name/Where I can be young and make my own mistakes” träffar mycket mer än valfritt lockelseläte riktat mot oförglömlig kvinna.
Detta plötsliga reflekterande sker dessutom till en trevligt atmosfärisk pop som påminner om Justin Biebers album ”Purpose”, där superstjärnan sjöng om pressen bakom sitt eget klaustrofobiska kändisskap. Här finns stoff till ett helt album om Marcus & Martinus med bihang skulle vilja gräva djupare nästa gång.
LÄS ÄLDRE SKIVRECENSIONER HÄR!
Följ Aftonbladet Musik på Facebook, Instagram, X, Threads och Spotify för full koll på allt inom musik