Winnerbäck sparar det bästa till spår två

helskärm

Lars Winnerbäck verkar i en svår tradition.

Musikens rötter förgrenar sig till namn som Ulf Lundell, Plura, Dylan, Neil Young och Springsteen.

Det är besvärligt att göra egenartad rotrock som överträffar dessa ständigt kopierade och utnötta original.

Winnerbäck skriver inte om livskriser och kärlek med samma skärpa som Lundell.

Han äger inte Pluras förmåga att måla upp episka vardagsdramer om industristäder och spårvagnar. Han berättar definitivt inte lika fantastiska historier som Dylan och konserterna når givetvis aldrig upp till Springsteens rekordnivåer.

Lars Winnerbäck har hittills varit den breda folkhemsrockens minst angelägna alternativ.

Nya singeln "Elegi" är en stillsam berättelse med plockande akustiska gitarrer och med Winnerbäcks röst nära mikrofonen. Och någonstans i bakgrunden svävar Sara Isakssons sång omkring som ett väsen från John Bauers trollskogar.

Sotsvarta stämningar

Det känns som att Winnerbäck skriver liknande låtar i parti och minut. Singelns behållning är snarare spår två.

På "Lång dag" får de mest sotsvarta stämningarna från "Söndermarken" en fortsättning. Pianot verkar vara hämtat från någon av Nick Caves mördarballader och melodin är lika stark som självklar.

"Lång dag" får nästan en envis tvivlare som jag att börja tro. Lars Winnerbäcks framtid kan bli betydligt intressantare än hans historia.

Fotnot: "Elegi" finns i butik nu. Kommande skivan "Vatten under broarna" släpps 29 september.

Lars Winnerbäck

Markus Larsson