Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Jenny, Jennifer

Khoma hatar och älskar varandra

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-04-21

Hyllade av kritikerna – men varje skiva kräver blod, svett och tårar av bandet

Ibland sitter styrkan i akilleshälen.

Khomas hyllade rock bygger på känslorna medlemmarna knappt orkar gräva fram.

– Det är en jävligt tuff process. Men så länge resultatet blir bra så kan vi ju le, nicka och hålla fasaden, säger gitarristen Johannes Persson.

Deras frontalkrock mellan hård massiv rock, sköra popmelodier och dånande känsloutbrott har hyllats sedan starten 2003. Intensivt, men av förhållandevis få.

När Khoma inför andra skivan knöts till det legendariska hårdrocksbolaget Roadrunner såg trion ut att bli mer än kritikernas älskling.

Men sen blev det tyst. Symboliskt nog i samband med golvraset på Norrlandsoperan i Umeå 2007.

– Vi skulle spela efter Mando Diao, det var väl vårt sista försök att gå upp på scen tillsammans. Och det slutade ju i en halv förskräckelse. Vilket säger ganska mycket, säger sångaren Jan Jämte.

Omöjlig allians

Turnerandet rann ut i sanden. Samarbetet med Roadrunner blev en omöjlig allians av bandets starka värderingar och skivbolagets kommersiella karta.

– Khoma bygger så enormt mycket på att kreativiteten ska flöda och att vi inte känner press eller stress. När saker inte känns lustfyllt så backar vi, säger Jan.

Medlemmarna kände sig strypta och luften gick ur Khoma.

Kvävt av krav behövdes drygt tre år för att andas och omgruppera.

– När jag skriver texter handlar det mycket om tvivel inför sig själv, jag rannsakar mig själv. Det är så mycket man gör upp med. Det kan låta löjligt men det är inget man vill göra varje dag, säger sångaren.

Så har det terapeutiska skapandet blivit både bandets största styrka och dess värsta fiende. Rannsakandet av medlemmarnas innersta tankar har byggt musiken de hyllas för. Men insatsen har ofta varit så hög att ingen av dem orkat satsa.

– Vi är medvetna om att gå in i en ny Khoma-period är som en masochistisk dragning. Till största del är det bara en jävligt tuff process. Men så länge resultatet blir bra så kan vi ju le, nicka och hålla fasaden, säger gitarristen Johannes Persson.

– Dessutom är vi tre personer med väldigt starka viljor, i synnerhet jag och Johannes. Jag både älskar och hatar honom. Eftersom Khoma betyder så mycket för oss blir det en väldigt konfliktfylld process, säger Jan.

Kärleksstorm

Med ”A final storm” och In Flames-sångaren Anders Fridéns nystartade skivbolag i ryggen kan bandet åter igen njuta av en närmast helt kompakt kärleksstorm från kritikerna.

Med all kraft bandet tar, hur länge orkar ni hålla liv i Khoma?

– Du vet ju vad skivan heter, säger Johannes.

Ska vi ta titeln så bokstavligt?

– Alla skivor är den sista tills det kommer en ny, säger gitarristen och pianisten Fredrik Kihlberg.

Sen skrattar vi. Trots allt.