Lugn och ro med Purple
Publicerad 2011-12-10
Rockikonerna klarar sig på gamla meriter genom en stilla konsert
Hovet är ett hav av stolar där inte ens fansen närmast kravallstaketet skymmer sikten. Spridda huvuden bangar sittandes i raderna. Någon katapultdansar upp ur sätet till ”Strange kind of woman” och en annan jublar ut sin öl på golvet.
Men annars: Lugn och ro.
Väluppfostrat, kärleksfullt och gripande lojalt tar i stället Stockholm emot sitt Deep Purple, ett band som 2011 är lika stillsamt som den åldrade hårdrockspubliken. Ian Gillan myslunkar omkring på scenen, Roger Glover basvaggar medan ungtuppen Steve Morse gör något rockutfall.
Men annars: Lugn och ro.
30 personer i kulissen
Inte heller Neue Philharmonie Frankfurt gör konserten särskilt dramatisk. Den begåvade orkestern lyfter visserligen ”When a blind man cries”, bildar en stark ryggrad under de utdragna solopartierna och bygger en mäktig ”Perfect strangers” med sina ödesmättade stråkar. Lika ofta blir filharmonikerna bara en 30 musiker stor kuliss.
Kämpar med rösten
Men den vackert värdiga resan genom Purples karriär räcker långt. Till och med för att blunda för att Gillan ibland får kämpa väl hårt för att behålla både nerv och ton i låtarna.