Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Simon, Simone

Tronarvingen regerar redan

Uppdaterad 2013-06-10 | Publicerad 2013-06-09

Betyg: 4 av 5 plusBetyg: 4 av 5 plus

Alesso

Betyg: 3 av 5 plusBetyg: 3 av 5 plus

Axwell

Konsert på Summerburst, Göteborg.

Bäst: Alessos avslutning ”Calling (Lose my mind)” och ”If I lose myself”.

Sämst: Att Summerburst inte passade på att flyga in lite Ibiza-värme när de ändå planterade palmer på Ullevi.

En Swedish House Mafia-broder och en av trions adepter avslutade västkustupplagan av Summerburst. Den yngre imponerade allra mest.

Världen är redan Alessos ostron. Den kan bli hans lekplats.

Swedish House Mafia brann ut i en dyr, pyroteknisk smäll i Miami i våras. Men deras arv märks blott några månader senare.

Alessandro Alesso Lindblad är på många sätt deras tronarvinge. Sedan han debuterade på Sebastian Ingrossos farbrors skivbolag för tre år sedan har han bland annat jobbat med David Guetta, Avicii och Usher.

Full av scencharm

Den bildsköna 21-åringen har en hunger, energi och scencharm överlägsen många av sina äldre kollegor. Han alternerar mellan storslagen refränghouse och sin mer progressiva sida. Det ger konserten en klädsam dynamik.

För den 14 år äldre Axwell är det numera – som man ­säger i Göteborg – en räkmacka att linda en fotbollsstadion runt sitt vänstra lillfinger. Dessutom har han en scenshow som kan få IOGT-NTO att hallucinera som vore det 1989. Konserten är en ofta hypnotiserande upplevelse, trots att Axwell går mer på rutin än Alesso.

Kollektiv eufori

Men deras respektive högsta stunder – ”Calling (Lose my mind)” och ”Leave the world behind” – har en sak gemensamt.

En kollektiv house-eufori som lyfter mot himlen tillsammans med de rosa raketerna från Ullevis tak.

Följ ämnen i artikeln