En dos kall bukfylla

Konsert på Gröna Lund, Stockolm

Sean Paul kommer in från vänster.

Garderoben består av armband, pannband och kamouflagebyxor.

Det verkar som om provfilmningarna till dancehall-versionen av "Fame" just slutat. Det verkar som om Sean har fått huvudrollen.

Han gör höga knän, låga knän, benböj och diverse armövningar och konserten gympar i gång. Fyra dansöser skakar rumpa, Sean Pauls sidekicks uppmanar publiken att "veva-på-armarna-i-luften-som-att-de-inte-bryr-sig" och bandet spänner musklerna.

En popcorn-gryta

Under tiden liknar trängseln närmast scenen en överfull gryta med majskorn. Unga tjejer och killar kokar över kravallstaketet som popcorn och fångas upp av stressade vakter.

Allt är väldigt underhållande. I ungefär 30 minuter. Sean Pauls låtmaterial räcker inte längre än så.

Hans omåttligt populära MTV-version av kombinationen hiphop och hård dancehall är briljant i nummer som "Gimme the light" och Blu Cantrells "Breathe".

Men i längden presenterar han också rejäla doser kall bukfylla.

Som när han lugnar ner tempot och förklarar att dancehallmusikens rötter stavas reggae - den rättrogna covern på Bob Marleys "Coming in from the cold" är allt annat än oförglömlig.

Blek helhet

Den bleka helheten kan också bero på att kompmusikerna skulle kunna vikariera i ett klumpigt numetalband.

Sean Paul

Markus Larsson