José González: ”Tror vissa fans är oroliga”

Rebecka Ljung

Artisten öppnar upp om sina inre demoner, psykosen och nya skivan som tog 8 år att göra

José González tredje soloalbum krävde åtta år.

Sedan sist har han spelat i Junip, jobbat med Ben Stiller och fått en psykos.

– Jag berättar gärna min story om det kan hjälpa andra.

För nio år sedan slog José González igenom internationellt, med covern av The Knifes ”Heartbeats”. Låten är hans överlägset största, med nära 64 miljoner lyssningar på Spotify.

Nu har göteborgaren med rösten och gitarrfingrarna släppt sin tredje soloplatta ”Vestiges & Claws”. Han är inte helt säker på succé.

”Skivan är superbra”

– Jag tror vissa fans är oroliga vid det här laget. De som gillade mina två första album har fått vänta nästan åtta år, fått två Junip-skivor som de kanske inte gillade och två låtar som inte låter som ”Heartbeats”…

– Men jag tycker skivan är superbra. Några låtar är lite mer klassiska, så jag tror att även äldre fans blir nöjda.

Albumet byggdes av flera års hopsamlade riff och textrader, inspelade på datorn och mobilen.

Valde bort elektroniskt

González har lekt med keyboards och beats i olika appar, men valde till sist låtarna som passar bäst ihop med tidigare solosläpp.

– Elektronisk musik hade jag kunnat göra. Men då hade jag nog hamnat i en sjö av andra som gör det bättre eller mer intressant. Jag har insett att min gitarr och sång är lite mer unikt.

Så publiken gick miste om en syntskiva…?

– Ja, eller det tar jag tag i en annan dag, säger artisten med ett skratt.

Hans karriär framstår lätt som en ren framgångssaga, men i januari talade José González ut om sina inre demoner, i tidskriften Filter.

Fick en psykos

I perioder har han lidit av psykisk ohälsa, ofta kopplat till stress, relationsproblem och dålig sömn.

González fick diagnosen reaktiv psykos.

– Jag berättar gärna min story om det kan hjälpa andra personer. (…) Det är viktigt att poängtera att vissa är känsligare än andra. När jag var på gränsen till att må dåligt, var alkohol och gräs det som kunde få mig att bryta ihop psykiskt, säger han till Nöjesbladet.

Under tunga perioder har musikern tagit hjälp av folk att prata med och medicin, och nu mår han bra.

”Som en jättebuffé”

Som soloartist kan José González vara konstnärligt fri och mer ”nördig” i sitt gitarrspel. Men han har också väldigt kul i bandet Junip, och på vårturnén följer flera musiker med.

– Balansen mellan att vara själv och hänga med andra är som att vara vid en jättebuffé. Är man hungrig är det fantastiskt, men är man mätt så är det inte så kul. Jag gillar att variera.

I musikvideon till ”Leaf Off/The Cave” uppträder González på ett skådespelat Sunday Assembly-möte, i en skolaula i Göteborg. Det internationella sällskapet ordnar ickereligiösa, euforiska samlingar med musik och mottot ”Lev bättre, hjälp ofta och undra mer”.

Vill trösta lyssnaren

José González delar Sunday Assemblys mål – att skänka glädje och stöd till människor.

– Jag hoppas den som lyssnar på skivan blir hoppfull, glad och peppad på livet. Men jag är helt okej med om folk bara blippar sig fram till en favoritlåt.

Dina låtar känns ofta trösterika. Är det meningen?

– Ja. I början var det kanske inte med flit, men nu är det väldigt medvetet. Väldigt ofta försöker jag börja på en viss känslonivå och gradvis jobba mot en annan, gladare. Jag ser vissa låtar nästan som redskap som nån kan ta om det funkar för dem.

José González om …

… genombrottslåten ”Heartbeats”:

”Jag kommer få leva med 'Heartbeats' resten av mitt liv. Jag gillar den och har spelat den så mycket att jag får blackout och glömmer texten ibland, så publiken får sjunga. Jag är glad att jag inte är Radiohead och skrev ”Creep”. Det är en hemsk låt.”

… nya skivans viktigaste spår:

”Under senare år har jag varit med om några personer som gått bort. När jag lyssnar på 'Open Book'-texten med dem i åtanke, blir den väldigt stark. Beroende på humör är den väldigt lätt, också, med en klyschig harmonislinga … men på begravning blir det en gråt i halsen-text.”

… att uttrycka åsikter offentligt:

”Jag är lite kluven. Jag är rädd för att bli offentligt förknippad med vissa åsikter eller politiska idéer, för andra gör det så mycket bättre. Men jag gillar när artister gör det bra, och konst är ett grymt redskap för att röra om i grytor.”

… sin turnétyp:

”Jag har hunnit med kanske 800 spelningar och vet att jag alltid missar nåt, så jag kan vara okej med bara en promenad och att läsa i logen.”