Thåström pulserar av plåtångest
Uppdaterad 2012-02-13 | Publicerad 2012-02-09
Thåström - Beväpna dig med vingar
ROCK Det har gått tillräckligt länge nu för att tvivlen ska komma. Att de där belackarna som Håkan Hellström närmar sig i ”River en vacker dröm” ska få nog och börja yla om förnyelse. I närmare sju år och med tre album har Thåström byggt en ny framgångsrik era med närgångna självbiografiska berättelser, släpiga melodier och karga miljöer.
”Beväpna dig med vingar” är alltså inget undantag. Med bara millimeterjusterade positioner och utan dramatiska förändringar bland musikerna tar Pimme oss fortfarande till en helt unik plats. Där är det mörkt och ödsligt men ändå alltid plågsamt vackert.
Dystert och långsamt river och gräver Thåström i såren. Han bänder sig under skinnet med ord som nästan alltid verkar banala på ytan men som tillsammans tornar upp som textsläggor. Att lyssna är en emotionell rysk roulette. En bra dag passerar enkla berättelserna som träffande tidsdokument. En dålig spolar de nostalgiskt skimrande tillbakablickarna tårarna ur ögonen.
Men, det betyder inte att Thåström står stilla på ”Beväpna dig med vingar”. För även om nyanserna är små har låtarna blivit ännu mer suggestiva. Albumet är dovare, mer pulserande och donar ännu starkare av vemodig plåtångest.
Mest av allt märks utvecklingen i tonen hos Thåströms texter. De självbiografiska referenserna är färre och i stället sjunger 54-åringen mer i nuet. Framför allt låter han ofta mer harmonisk och till freds. Där de två senaste albumen präglats av uppgivenhet över att ”det skulle vart du” och att ”kärlek är för dom som har tur” finns här snarare en hoppfullhet bland de mest tongivande spåren.
Jag tänker framför allt på den stråkdova och mäktiga kärleksförklaringen ”Smaken av dig” och den omtumlande balladen ”Samarkanda”, också en uppenbar hyllning till kärleken där sångaren ställer den mot några av de erfarenheter och kulturupplevelser som gjort störst intryck på honom i livet.
Vad som ligger bakom orden går givetvis bara att spekulera om. Den medieskygge sångaren lär heller inte hälla ut förklaringar i nån närgången intervju. Men kanske kan de allra sista bokstäverna i konvolutet åtminstone leda lyssnaren i en möjlig riktning.
Där står kort: Till A.