PAIN

Cynic paradise (EUROMETAL)

När Anette Olzon viskar inviter i Peter Tägtgrens öra är han mitt i språnget, någonstans mellan baren och dansgolvet. Det är precis sådana stunder som Pains tongångar är ämnade för. Det är då de passar bäst. Sekunderna innan alkoholen orsakar trassliga fotfel och då pumpande disco och tuggande metal rycker i varsin arm är reservationer enbart onödiga. Då sväljer jag att Nightwish-besöket gör projektet mer E-Type än någonsin och att ”No one knows” är lika tilltalande som en vinfläck på finskjortan. När adrenalinet pumpar är det bara dans, dans, dans. Det skålar vi för.

Bästa spår: ”Follow me”.

Mattias Kling