Midlake är magi

Joacim Forsén

helskärm

Frisyrerna har blivit yvigare, mustascherna mustigare och publiken större.

Midlakes utveckling har gått från lite av varje till mer av det mesta. Med nya albumet ”The courage of others” har karriärens spretiga indieflora renodlats och sprungit rakt ut i skogen. Där bland 70-talets mjuka mossa, tvärflöjter och gycklarbjällror har Texasbandet hittat en unik stig parallellt med dagens alternativrockscen. Som ett kufigt och mer introvert Fleetwood Mac.

Det är främst på det färska albumet och med det förfinade soundet som den sju skägg stark livesättningen bygger kvällen. Flöjtduellerna avlöser varandar. Sångaren Tim Smith lägger huvudet på sned som en ledsen hund och bäddar ned ett överfullt Debaser Medis i bomull. Med vackert sävliga melodier och utdraaaaagna vokaler, fullpackade med stämmor.

Sparkar liv i publiken

Sagopopen är i långa stunder magisk. Välspelad och förtrollande.

Men när ”Roscoe”, förra skivans uppenbara indiehit och en av 00-talets starkaste låtar, mullrar igång mitt i konserten sparkar den liv i både bandet och publiken. Den blir ett fuzzigt bevis för att Midlakes stökigare sidor faktiskt behövs.

Åtminstone live.