Svensk hiphop mår bra
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2007-02-21
Timbuktus nya skiva är ett konstnärligt steg framåt
OberoendeFramkallande (hiphop)
Den svenska hiphopens hälsa har ältats åtskilligt. Men sedan några år tillbaka (genombrottet med ”W.D.M.D.” från 2002) är Timbuktu den enda svenska rapparen som din faster och din kusin från landet har en åsikt om.
Första glimten av ”OberoendeFramkallande” var Timbuktus framträdande på P3 Guld-galan med ”Karmakontot”, som med dragspel och piano doftade Buena Vista Social Club – alla macchiatodrickande svenskars kubanska favoritorkester.
Jag har funderat på om arrangemanget låter tråksafe eller spännande.
Två genomlyssningar av albumet räckte för att inse det senare.
Fiolfilandet på Dungen-gästade ”Lasternas” (den här skivans ”The båtten is nådd”) kan knappast svänga mer. De akustiska gitarrackorden i ”Bra, bra” är detaljerna som gör låten.
De för hiphopsammanhang udda instrumentinslagen är ett sätt att trygga en bred publik. Men det är också ett konstnärligt steg framåt.
Och jag dör fortfarande på ”Timbuks” och ständige vapendragaren Chords jazziga stämsång.
Det kommer din faster och din kusin från landet också att göra.
Bästa spår: ”Kejsaren E naken” (en odyssé över barndomen fram till idag).
Läs alla veckans cd-recensioner:
Jonna Sima