Mäktigt, Kent

Markus Larsson

Nya skivan hjärtskärande bra

helskärm

ROCK ”747”.

För tio år sen avslutade den låten albumet ”Isola”, som av många anses vara Kents finaste stund.

Det var ljudet av ett band som inte kände några begränsningar. De var störst och bäst och visste om det.

Låten blev ett monument i Kents karriär. I flera år var ”747” det ständiga finalnumret under gruppens konserter. En sorts påminnelse om var allt började på allvar, själva ögonblicket då det hyllade indiebandet från Eskilstuna blev Sveriges Största Rockgrupp.

Berlin inspirerar

I dag är Kent fortfarande Sveriges största rockband. De känner sig fortfarande missförstådda och använder gärna slagordet ”Vi mot världen”. Trots att de nästan blivit ihjälkramade av fans och media.

Och de fortsätter att ligga nära, nära förebilderna i Depeche Mode, rent musikaliskt.

På sjunde studioalbumet ”Tillbaka till samtiden” är bandets kärlek till mörk synthpop tydligare än nånsin. Soundet är väldigt inspirerat av Berlin – en av låtarna är till och med döpt efter den tyska huvudstaden – och domineras av kalla synthar, dova basgångar och elektroniska rytmer.

De elektriska och akustiska gitarrerna håller en låg profil. De får, precis som Goran Kajfes trumpet i ”Elefanter” och ”Våga vara rädd”, nöja sig med att vara viktiga detaljer och vackra utsmyckningar.

Starka låtar

Och låtmaterialet är, som vanligt, slående starkt. Flera av spåren har såna där självklara melodier och refränger som borde vara omöjliga att skriva år 2007.

Jag tänker framför allt på den mäktiga balladen ”Columbus”.

Samtidigt innehåller texterna en bitter, resignerad och framför allt sentimental laddning som inte existerade för tio år sen.

I avslutande rysaren ”Ensammast i Sverige” sjunger Jocke Berg om försvunna känslor, om foton från tiden då de var kungar och drottningar, om lugna och behärskade tårar.

Balladen är en sorts fortsättning på ”747”, ett äldre och mer ärrat syskon.

Så hjärtskärande bra.

Bästa spår: Kan inte välja mellan ”Columbus” och ”Ensammast i Sverige”.