Carola på ”Det bästa av mig”-turnén: Proffsig hitparad

Håkan Steen

Carola får ett bedövande bifall från publiken men den här gospelsorkanen till röst kan mer

”Det bästa av mig” heter turnén.

Men Carola når ofta som högst när hon sjunger ­låtar av sina ”Så mycket bättre”-polare.

Inga tvivel råder om vem som tjänade mest på sin medverkan i höstens ”Så mycket bättre”. Programmets överlägset största stjärna, Carola Häggqvist, gjorde både några av de mest minnesvärda tolkningarna och lyckades påminna publiken om alla evergreens från sin 32 år långa karriär som nationalklenod.

Det är därför som den här turnén om 23 konserthusshower är helt utsåld redan i förväg.

Mörkare stråk

Ingen tvekan råder heller om att Carola har fått en ­nytändning av det populära tv-programmet. Hon säger det själv men det märks också på hur hon levererar showen.

Öppningsversionen av ”Främling” har lånat både ett och två av de mörkare, vuxnare stråk som Orup försåg den med i tv. Och det är inte bara när hon sjunger om Tompa Eken som bakar bullar på Kafé 44 i Love ­Antells ”Gatorna tillhör oss” som gitarrerna blir oväntat larmiga.

Showen är annars förhållandevis enkel. Snyggt ljus, några smärre klädbyten, ­enstaka rusningar ut i publiken. Men det räcker rätt bra med tanke på hur exceptionellt mycket naturkrafts­karisma vi har att göra med.

Buntar ihop nummer

”Häggis” gör alla sina ”Så mycket bättre”-tolkningar och i ett nummer som ­Kajsa Grytts starka ”Bakom allt” tillåter jag mig än en gång att drömma om vad den här gospelorkanen till röst ­skulle kunna uträtta med material som oftare ­vågade rymma djupare bottnar.

Kvällen handlar dock ­inte om det. Nyckelordet är hitkavalkad och Carola buntar ihop många nummer i medley för att så få fans som möjligt ska behöva sakna något.

Mest udda är medleyt med hela sex låtar från ­albumet ”Runaway”, det ­påkostade Bee Gees-samarbetet. Jag är kanske inte helt överens med sångerskan om att det väldigt 1986-färgade soundet låter coolt igen men kan gilla ­själva infallet.

För det finns ju alltjämt något oberäkneligt och ­befriande knäppgökigt hos den här artisten.

Svamliga stunder

Mellansnacket är till ­exempel som vanligt i långa stunder mer än lovligt svamligt.

Men möjligen är det just det som gör Carola så djupt älskad, att hon mitt i allt det superproffsiga också vågar visa sig mänsklig.

Hur som helst fungerar det. Bifallet i Helsingborg är bedövande, och jag anar att det lär det fortsätta så.