Volbeat tajt, tyngre & säkrare
Publicerad 2013-06-30
Har elegans och finess - men saknar en extraenergisk rumpspark
Under resans gång har gruppen tappat en studsande punkboll men spelat hem ett skickligt metaless.
Det är dock inte odelat positivt.
Samtidigt som frontmannen Michael Poulsen har bantat ner sig till en rockstjärneläcker och 18 kilo lättare superkropp har den musikaliska rondören biffat till sig å det grövsta.
Metallica-nickande
Anledningen till detta finns ofta där till vänster, under en svart stickad mössa och med en piskande hårsvans.
Han heter Rob Caggiano, värvad strax efter sitt avhopp från Anthrax och är till stora delar huvudansvarig för Volbeats nyrenoverat extrametalliska detaljfinish.
För sanning är att gruppen nu låter tyngre och säkrare än någonsin. Lite tajtare i kanterna, mer skärpt kontrollerad och tempofokuserad. Något som inte bara skänker läcker lyster åt årsfärska stycken som ”Cape of our hero”, ”Dead but rising” eller en Metallica-nickande ”Doc Holliday”, utan som även presenterar exempelvis ”Heaven nor hell” och ”Guitar gangsters & Cadillac blood” med elegans och finess.
Rumpspark i regin
Ändå är medlemsrockaden inte enbart ett lyckokast.
Visuellt går det emellanåt att sakna Thomas Bredahls vilda attack vid sidan av Michael Poulsen, en extraenergisk rumpspark i regin.
Sånt som en ack så skicklig strängauktoritet inte riktigt kan bidra med.