Bruce bäst - igen

GÖTEBORG

Bruce Springsteen gjorde det omöjliga.

Han toppade den fantastiska lördagsshowen med en ännu större föreställning i går.

Inklusive briljanta låtval, inklusive Detroit-medleyt och inklusive en ännu mer sanslös "Twist and shout".

En god vän som tvingas lämna Göteborg redan under söndagen - vi kan kalla honom Alle - hotar mig visserligen med en fet borlängesmocka om jag nu, på de här sidorna, påstår att söndagens fest på Ullevi överträffade lördagens.

Han menar att det helt enkelt inte går och jag antar att de flesta i hans situation - alla som bara var här i lördags - delar den uppfattningen.

Men jag är ledsen.

Det gick.

Ullevi börjar skaka

Och för den sanningen får jag väl ta en på hakan, även om just borlängesmockor gör osedvanligt ont.

Det stora lyftet har med en serie ommöbleringar i låtlistan att göra.

Springsteen gör alltid talrika ändringar i repertoaren när han spelar på samma ställe flera dagar i rad och i Göteborg får vi vara med om en veritabel storstädning.

Hela nio nya låtar sprängs in bland paradnumren - och det är i sanning inte vilken kattskit som helst han gräver fram.

Det är öppningen "Promised land", "Jackson cage", en blytung "Atlantic city", "Darlington county", gamla "Growin' up", "She's the one", makalösa balladen "Racing in the street", brakhiten "Hungry heart" och, lagom till min födelsedag börjar närma sig, det hett efterlängtade Detroit-medleyt och i det ser jag med egna ögon hur taket på Ullevi skakar.

Ja, ni förstår ju själva.

Höjdpunkterna blir ännu fler.

Märkligt nog känns det också som att temperaturen ute i det väldiga publikhavet är om möjligt ännu högre - redan från start.

Han börjar gudbevars med "The promised land" och därmed är det liksom "Twist and shout"-feeling direkt.

Förmodligen är det därför konserten är två nummer längre än dagen innan.

Förmodligen är det också därför just "Twist and shout" blir så vansinnigt bra att jag, mot allt förnuft och i strid med alla teser jag avlossat i tidningen de senaste dagarna, känner mig som sjuttonåringen som stod och dansade på samma arena för arton år sedan.

Denna "Twist and shout"...ja, herregud.

Den har alltid framstått som en hyllning till John Lennon i händerna på Springsteen.

En makalös helg

Men här har den antingen formen av ett slags hyllning till Ullevi och Göteborg och sommaren 1985.

"Twist and shout" är helt enkelt Ullevis sång.

Vilket förklarar att jag - och alla jag talade med efter lördagsspelningen - glömt att han gjorde den båda kvällarna på Stadion i Stockholm 1988 också (det har milt uttryckt kommit mejl i ämnet...).

Nu är det slut och man kan bara tacka Bruce Springsteen, E Street Band och ni som utgjorde den makalösa publiken för en magisk helg.

Bruce Springsteen & The E Street Band

Här är betyg på alla låtarna

Extranummer

Extranummer 2

Per Bjurman