Vågar inte sjunga – utan sin Roland
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-04-10
Turnéaktuella Robert Gustafsson tar dansbandskarriären på största allvar: Att göra en karaktär är bara en ursäkt
Det började som ett skämt.
Nu är jobbet som dansbandssångare i Rolandz så befriande att Robert Gustafsson absolut inte vill sluta.
– Att jag gör en karaktär är ju bara en ursäkt egentligen, säger han.
Det är lite konstigt, Robert Gustafsson håller med om det.
I oktober 2008 gjorde han som rollfiguren Roland Järverup debut som dansbandsångare med bandet Rolandz.
Det var tänkt som en rolig grej. Ett studiebesök i en okänd värld och en hyllning till den tragikomiska värmlänning som Robert gestaltade i Killinggängets film ”Torsk på Tallinn” 1999.
Men när bandets erbjöds skivinspelning och en sommarturné kom en vändning.
– Att turnera med ironi är väldigt påfrestande, den grejen släppte vi på en gång. Inför turnén lyssnade jag igenom 2 000 dansbandslåtar och plockade ut de jag på allvar kunde stå för, säger Robert Gustafsson, 45.
Skrev två låtar själv
Han sitter i en skinnsoffa på Riksteatern i Hallunda med en lättöl i handen.
På bordet framför honom ligger Rolandz nya och andra album ”Jajamen”. Komikern har själv skrivit text och musik till två låtar.
– Min kompositörsdebut. Jag satt i bussen och började gnola melodier in i en mikrofon. Text skrev jag senare, säger han och skrattar.
I kväll testas materialet på publik när Rolandz och deras vårturné besöker Folkets hus i Hudiksvall.
Det är i livespelningarna som Robert finner den stora behållningen.
– Förra gången vi var ute upplevde jag det som väldigt befriande att publiken inte tittade på mig utan var upptagna av varandra och dansen. Att det räcker med att jag sjunger, det är något jag som skådespelare avundats sångare och musiker.
”Det måste svänga”
Lika entusiastiskt talar han om miljön. Om dansbanor med chokladhjul och pilkastning. Arrangörer som bjuder på termoskaffe och Skogaholmslimpa. Och hur det är att vakna upp i en svettig sovsäck i en busstrailer.
Det råder inga tvivel om att Sveriges största komiker blivit dansbandssångare. På riktigt. Med det lilla förbehållet att han spelar en roll.
– Det är hela grejen. Jag skulle aldrig våga eller vilja stå som mig själv och sjunga.
Det är väl en tunn linje när du till och med skriver egna låtar?
– Haha. Ja, lövtunn. Det är ju bara en ursäkt egentligen. Det här är bra på riktigt. Humor ska det givetvis finnas, men det måste svänga. Annars är det ingen idé att göra det.
Kan du förstå om folk tycker att hela grejen är lite konstig?
– Ja, det hade jag nog också tyckt. Men jag gör det för att jag gillar kontrasterna.
Inte för pengarna?
– Nej, då är man ju galen. Då måste man ligga ute hela tiden. Jag gör det för att det är något annat. Teater och show kan bli inskränkt. Lite osunt. Men det här är som när jag åker på mc-träff. Det är en helt annan värld.