Linneas tivoli charmar oss

Joacim Forsén

Spattig glädje & sval jazz lyfter konserten

helskärm

Ute håller hösten på att lura in oss i vintern men ­inne på Katalin i Uppsala har sommarens varmaste ­tivoli just öppnat.

Med samma kärlek och tonårsspralliga energi som hon värmde upp Ledin­publiken med för några ­månader sen ställer Linnea Henriksson upp alla ventiler. Lagom slutar existera.

Glöder från start

Det är förstås lika befriande som sångerskans ohämmade dansfest på scen.

Utan spärrar och med en jublande publik som bränsle glöder Linnea från start. Visst, från och till kracke­lerar sången och kanske snurrar karusellen lite snabbt ­ibland.

Men det är ändå oerhört lätt att tycka om 25-åringen bland ”Ronja Rövardotter”-skrik, studsigt scensprattel och den hesa rösten som kan låta lika barnsligt naiv och lillgammal som rökig och livserfaren.

Behöver mer svärta

Precis som på debuten är det när Linnea väver ihop sin spattiga glädje med sitt svala jazzjag som premiären verkligen lyfter.

När svärtan väger lika tungt som all den där karneval­yran på scen och när smutsen och relationsdramatiken förgiftar barnkalaseuforin.

Det blir som tydligast i ”Väldigt kär/obegripligt ­ensam”, fina ”Mitt rum i ditt hjärta” och självklara ”Lyckligare nu”.

Linnea Henriksson behöver lite mer sånt för att verkligen bränna till. Men att hon redan och så självklart klarar av att charma sig ­igenom 60 minuter på scen är ­bevis nog för att den ­tiden kommer.