Svettig och rå succépremiär

Joacim Forsén

Graveyard

helskärm

SUNDSVALL. Det är trångt, svettigt och varmt som i en instängd replokal med trasig ventilation. Luften är lika klibbig som det öldränkta golvet och taket kryper närmare golvet för varje ackord. Hade Aveny varit ett flygplan skulle syrgasmaskerna redan ha ramlat ned. 

Allt är med andra ord perfekt.

Rått och skramligt

För det finns givetvis inte en tryggare miljö för livefantomen Graveyard. I dovt rött ljus som med mer vilja än watt lyser upp scenen och framför en publik som skanderar "Sveriges bästa band" skulle Göteborgsbandet kunna spela säkert. I stället dundrar kvartetten fram. Spelningen blir snabbt ett hårt och aggressivt klubbgig där allt glider över till elva. Det är rått och skramligt, till och med i lugna ”Uncomfortably numb" och nya Pink Floyd-vackra ”Slow motion countdown”.

Imponerande självförtroende

Turnépremiären är också första spelningen utan basisten Rikard Edlund. Inhopparen Johan Grettve gör sitt jobb, men i skymundan. Än är han inte den scenpersonlighet han vikarierar för, men det kanske heller inte är meningen. Frontmannen Joakim Nilsson tar däremot allt mer plats, både på scen och med rösten. Med en kraft och ett självförtroende som bara verkar öka imponerar sångaren allra mest i kväll.

Färska albumet ”Lights out” är förstås en garant för att scenerna bara kommer att bli större. Men egentligen vill man konservera Graveyard såna här pubintima kvällar.