Vill ligga och supa

Common har börjat göra partyhiphop

Universal mind control (hiphop)

Chicago är upp och ned.

Eller åtminstone den blåsiga stadens hiphop- och soulsöner.

Kanye West är inte på sitt vanliga skrythumör utan gör självrannsakande syntpop i moll i stället för basiga hiphophittar. R Kelly litar inte på sin honungslena stämma utan gästar andras låtar med maskerad autotune-röst. Och Common, kungen av medveten rap, vill göra poppig partyhiphop. Vad kommer härnäst? En gangsterrap-platta från Lupe Fiasco? Ska Twista börja rappa jättelångsamt?

På sitt åttonde album har Common definitivt tröttnat på att vara präktig och poetisk. Nu är det ligga, supa och ha kul som gäller. Inget fel med det. Problemet är bara att den gamle Soulaquarians-mc:­n, som tillbringat många år med att kämpa för sina politiska hjärtefrågor, verkar ha glömt hur man gör.

Om man vill göra en klubbig festplatta hade det varit smart att använda ett lite fräschare sound. Ett av de största misstagen är att låta Neptunes fixa sju av tio produktioner. Duon samplar Afrika Bambaataas ”Planet Rock” och kör på med samma struttiga, och numera ganska omoderna, ljudbild, som de alltid gjort.

Några spår är helt ok, som ”Announcement” och småsnuskiga ”Punch drunk love” med Kanye som gäst. Men neosoulens svärmorsdröm nummer ett låter inte särskilt trovärdig när han strösslar könsord eller ska låta porrig i gräsliga ”Sex 4 sugar”.

Jag föredrar och uppmuntrar oftast party framför ryggsäck, hellre dum och rolig hiphop än fin och duktig. Fast i vissa fall är det nog bättre att folk håller sig till det de är bäst på.

Bästa spår: ”Announcement”.

Jenny Seth