”Mick Jagger tackade oss”

Nicke Andersson om Hellacopters karriär

Efter nästan fjorton år tillsammans lägger de ner. Hellacopters vill sluta på topp. I dag  – samtidigt som det legendariska bandet släpper sitt sjunde och sista album – listar sångaren Nicke Andersson, 35, några av höjdpunkterna, brytpunkterna och katastroferna i bandets historia.

Hatten av!

■ Brytpunkterna

Dregens avhopp 1998:

– Skitjobbigt. Han och jag hade ju startat bandet ihop.

När Strängen kom med 1999:

– Saker föll på plats igen. I samma veva började vi jobba med Chips Kiesbye.

Splittringen 2008:

– Jobbigt, men det kommer att bli bra i slutändan. Hellacopters är enligt oss fortfarande ett bra band – för bra för att paja genom att bara fortsätta utan att fråga sig varför.

■ Höjdpunkterna

Spelningen som förband till Rolling Stones i Finland 2003:

– Mellan två låtar tackade Mick Jagger oss och ZZ Top, som också var förband. Det var så stort att jag var tvungen att gå ut.

AC/DC på samma flyg:

– Vi skulle spela i Finland och hamnade av en slump på samma plan som AC/DC. Det var bara vi och dom, vilket blev för mycket för mig. Jag sa inte ett knyst till nån.

Efterfesterna de första åren:

– Spelningarna var en ursäkt för att få partaja. Polare kom fram och frågade när vi skulle sluta. På den tiden hade vi ingen turnébuss, utan stannade ofta kvar på ställen över natten. Det var mer socialt än nu.

■ Katastroferna

USA-turnén för två år sedan:

– Den var usel på alla sätt. Allt som inte får hända hände. Det började med att alla gitarrer och kläder försvann. Vi hade dåligt fokus överlag. Den bästa spelningen på den turnén var som vår sämsta på en bra turné.

Inspelningen av skivan ”By the grace of God” (2002) på Rommarö:

– Jag har lyckats förtränga alltihop, men den ska tydligen ha varit helt förjävlig – trots att det är den platta som jag är mest nöjd med. Stämningen var asdålig. Vi hade tekniska problem och jag fick psykbryt.

Den stormiga resan till Sardinien för ett par år sedan:

– En skitläskig flygning, vi höll på att störta. När vi landat talade personalen om att man av säkerhetsskäl lastat av all packning före start – och där stod vi utan våra instrument, med en spelning framför oss.