Rakt igenom ärlig och oängslig pop
Publicerad 2014-03-28
Så många 
får Sylvester Schlegel
POP När Sylvester Schlegel solodebuterar låter det som att han passar på, att när chansen dyker upp att göra ett album i eget namn på svenska vill han få ut allt.
”Led mig bort, led mig hem” känns som en rakt igenom ärlig skiva, helt fri från ängslan över vad som skulle kunna tänkas vara rätt eller fel.
Han har emellertid brytt sig en hel del om sånt, framgår det. ”Stockholmslåten” och ”Toto på Strand (Min skuld till dig)” är skarpa skildringar av ungt liv i huvudstaden från någon som slutat sakna det.
Den numera Malmö-boende före detta The Ark-trummisen har slutat låtsas att han bryr sig om trender och nycker och inser att han inte är så ung längre men tror alltjämt på rockens eskapistiska kraft. ”Vänta tills vi blir nyktra” hyllar idén om att bilda band och ta över världen eller åtminstone lifta med en trucker till Berlin och bo i kollektiv. Och ”Bygdens son” – melodifestivallåten – handlar om att ta sina drömmar och dra från den kvävande bruksorten man kommer ifrån och återvända flera år senare med nya, mer förlåtande ögon.
Schlegels teman hör i många fall till rockens mest klassiska men han har en skarp blick och även om melankolin ofta vilar tung över texterna – ”säg mig, vad hände med Black Horse Inn, när vännerna slutat dricka på dan?” – finns ett slags plirigt fyndig formuleringsglädje ständigt närvarande.
Att han sjunger med en röst som ofta ligger på gränsen till vad den klarar av förstärker bara känslan av genuin uppriktighet.
Även musikaliskt har vi att göra med en traditionalist som inte skäms för att han kan sin rockhistoria. Schlegel namndroppar Bob Dylans ”Blonde on blonde” och lånar ett slut från Springsteen men till skillnad från smålänningens tidigare soloprojekt The Guild, som grävde djupt i The Bands bördiga Woodstock-jord, är det här pop. Brygd på, bland mycket annat, Phil Spector, Blur och lika delar Abba och gammal progg.
Somliga kommer säkert att hävda att det inte behövs en hellströmwendinantell-figur till men jag hör bara en artist som försöker göra precis det han vill och lyckas väldigt bra med det.
Vi kan bara hoppas att Sylvester Schlegel inte har sprängt ur sig alla känslorna på en och samma gång, så att det blir en fortsättning på det här.
BÄSTA SPÅR:
”Dåligt på ett bättre sätt”. Sångaren minns tonårens lika fantastiska som förgörande förälskelser till ett tidstypiskt tidigt 90-talsbeat.
VISSTE DU ATT:
... Albumtiteln refererar till psalmen ”Stjärnan från Betlehem”. Schlegel älskade raden ”leder dig bort, men hem” som han tyckte sa allt tills han insåg att texten löd ”leder ej bort, men hem”.
LYSSNA OCKSÅ PÅ:
... Dusty Springfields ”Dusty in Memphis”, Rolling Stones ”Tattoo you” och Noices ”Tonårsdrömmar”.