Cannibal Corpses köttiga kanonkula

Mattias Kling

Opublicerbar låtlista med kroppsvätskor och nekrofili

helskärm

Visst går det undan. Och leveransen är precis sköttig som sig bör.

Ett glädjebesked: liket lever och har den hälsan.

Låtuppställningen är förvisso av det mer opublicerbara slaget. Det faller sig liksom naturligt då man som band bygger en karriär på att skriva texter om exempelvis hemoglobinejakulationer (”I cum blood”), nekrofili (”Born in a casket”) och knivar som används till något helt annat än att skiva bröd med (”Fucked with a knife”).

I denna kroppsvätskekladdiga goregenre är det 24-årsfirande veterangänget fortfarande ett av de starkaste korten – i alla fall när det gäller dess studioproduktion. Det bevisas mest hela tiden och enligt konsekvensen också högtidlighålls detta också när tolfte albumet ”Torture” avtäcks om två veckor.

Träff mitt i prick

Ställda på en scen blir det emellertid inte riktigt samma kvalitetsparad. Även om kvintetten som dragplåster på denna helkvällsföreställning, och dessutom följande på alldeles utmärkta Behemoth, tvingas pressa samman sin musikaliska kraft till en rapp kanonkula som träffar rakt i publikens ansikten.

Gitarrerna som knivar

Det låter förvisso ganska så genomgående som det ska. Gitarrerna skär som de där ovan nämnda knivarna genom repertoaren, Paul Mazurkiewiczs trummor är imponerande vältajmade medan George ”Corpse­grinder” Fishers mikrofonläten är lika kompakta som de är onyanserade.

Det jag kan sakna är lite liv bland allt elände. En grupp som vågar inse att konstant headbangande inte räcker som visuell upphängning under en hel konsert. Korrektion på det planet, och Cannibal Corpse kan slutligen bli en lika underhållande liveakt som den är skivleverantör.