Så fantastiskt slappt och dåligt, Polo G

Markus Larsson

helskärm

LOLLAPALOOZA På ett sätt är Polo G en riktig rapstjärna.

Han skiter rätt hårt i att vara bra live.

Polo G
Plats: Lollapalooza, Stockholm. Publik: Färre och färre ju längre spelningen pågår. Längd: Runt 50 minuter. Bäst: I brist på annat – första moshpiten?Sämst: Vet faktiskt inte var jag ska börja. Fråga: Hur kul var det här?

Jahapp, då var vi här igen.

Nonchalansen är åtminstone väldigt kul.

Den här konserten är inget som Polo G, eller Taurus Tremani Bartlett, brinner för. Om inställningen ”I don’t give a fuck” vore en sport skulle den 23-åriga rapparen från Chicago ha slagit ett nytt europeiskt rekord.

Det är värt en liten applåd. Kanske också ett fyrfaldigt hurra.

Han går upp på scenen i gråa mjukisbyxor, bär värdet av minst två bostadsrätter runt halsen och handleden, rycker sig lite slött i grenen och börjar att rappa i otakt.

Han lyckas med att komma in snett i nästan varje låt. Polo G befinner sig på Gärdet i Stockholm men tajmingen orkade inte gå upp ur sängen i dag. Inget blir heller direkt bättre av att Polos röst ligger så lågt inbäddad i ljudmixen att han knappt hörs.

Man kan i alla fall konstatera att de andra rapparna som gästar hans låtar på ett backing track låter alldeles utmärkt, som Juice WRLD eller Lil’ Wayne.

Flera låtar hinner knappt börja innan de slutar med ett eller ett par pistolskott. Inget konstigt med det. Men det höjer varken intensiteten eller tempot. Det känns snarare som att Polo och hans dj tröttnar på skiten och tänker ”äh, fuck it, tryck på skottknappen”.

Blam blam.

Det roligaste är när till och med pistolskotten kommer in fel, eller för tidigt, mitt i vers – blam!– som Polo G nästan – blam! blam! blam! – orkar rappa – blam! – färdigt. Blam!

Andra gånger gör de inget alls, de verkar mest stå och vänta ut matchklockan.

Polo är omgiven av ett gäng snubbar med lite diffusa uppgifter. Några sköter säkerheten och andra står mest och filmar med ena handen i byxfickan.

Medan kvällens stjärna lommar runt utan mål eller mening försöker hans dj att hålla uppe stämningen. Han ber publiken hålla upp långfingret. Han ber dem att hålla upp armarna. Han ber vänstra sidan, mitten och högra sidan att skrika ”yeah”. Och om han själv skriker ”Polo” ska publiken ropa ”G”, om och om igen.

Och när de idéerna tar slut uppmanar han och polaren Polo publiken att bilda en moshpit. Tja, fansen verkar ha rätt kul när de röjer runt till beatet från Michael Jacksons ”Smooth criminal” i ”Bad man (smooth criminal)”

Till slut ledsnar Polo G på att vara en gäspning på två ben och går av, utan större förvarning.

Hans dj får fylla ut resten av speltiden. Det går sådär.

När han en sista gång försöker få folk att bilda en moshpit igen, konsertens tredje eller fjärde, har de flesta redan dragit.

Följ Aftonbladet Musik på Facebook för full koll på allt inom musik