Pulp lever kvar
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2006-11-15
Jarvis Cockers texter gör honom intressant
Jarvis (pop)
Det slår sällan fel. De flesta tycker att banden som betydde mest när man var fjorton, femton år gammal som de bästa genom tiderna.
I december 1994 skulle jag fylla fjorton. Det var också året då Oasis debuterade med ”Definitely maybe”, Blur gav ut sin ”Parklife” och Pulp släppte genombrottsskivan ”His’n’Hers”.
Dessa tre skivor utgör än i dag fundamentet i min – och säkerligen tusentals andras –musikintresse.
Att nu Jarvis Cocker, före detta sångare i Pulp, gör comeback vid 43 års ålder värmer hjärtat.
I balladerna låter det Pulp-bekant. I upptempospåren överraskar han och påminner om både Velvet Underground och Sonic Youth.
Texterna var alltid Pulps grej. ”Lipgloss”, ”Do you remember the first time” och ”Common people” har snarare etsat sig fast som pregnanta noveller än som poplåtar.
Jarvis är fortfarande en berättare (bokstavligt talat i de podcasts på hans myspace-sida där han högläser JD Salinger). Fortfarande är också artisten Jarvis och hans texter lite intressantare än hans musik.
Bästa spår - ”Disney time”.
Lyssna och sätt betyg på veckans plattor!
Läs veckans recensioner:
Jonna Sima