Harcourt bäst som barpianist

I rocktappning blir de briljanta låtarna överbelastade och småtråkiga

Sist jag såg Ed Harcourt uppträdde han i ett hål i väggen. Han satt inklämd bakom ett piano och en trumpet på lilla Glenn Miller café i Stockholm.

Låtarna från senaste albumet "Strangers" hade nyss gräddats färdigt i studion under producenten Jari Haapalainens ledning. Folk spillde öl över sina skor och klättrade på varandra för att kunna se pianoballadernas svar på Donnie Darko ordentligt.

Konserten var fantastisk. Det kändes som att Ed Harcourts vackra spökhistorier höll samma klass som Brian Wilsons eller Jimmy Webbs evergreens.

Men i Göteborg uppträder han med fullt band och i en betydligt större lokal. Och rockartisten Ed Harcourt kommer nog aldrig att bli lika nödvändig som barpianisten Ed Harcourt.

De briljanta låtarna blir ibland överbelastade och småtråkiga.

Musiken passar bättre i lokaler där bara ett piano och en trumpet får plats.

Som ett hål i väggen med igenimmade fönster.

Ed Harcourt

Markus Larsson