Balladerna räddar en svårsmält blandning
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2004-11-23
Steve Earle devalverar sig själv med grungecountry
Jag tror på förhand att Steve Earles akustiska folkballader - den enda riktigt värdiga sidan av hans artistskap - ska rädda kvällen.
Jag tror rätt.
För frågan är om den socialistiska protestsångaren nånsin sjungit en intensivare och mer känslosam version av ”Christmas in Washington”.
Med tanke på det amerikanska presidentvalets resultatet - förmodligen inte.
Välgrillad kotlett
Och det långa talet Steve håller innan han försöker väcka Woody Guthrie till liv igen - ett tal om fattiga och rika och kriget i Irak - borde till och med ha kunnat skaka om en rättrogen republikan.
Men tyvärr består merparten av konserten av den olidliga grungecountry som Steve Earle alltid devalverar sig själv med så fort truckchaufförerna i The Dukes finns i närheten.
Om Steve Earle & The Dukes vore en måltid skulle den bestå av välgrillade kotletter, en lagom stark grillsås, klyftpotatis, en påse lökiga Neil Young-chips, en back öl, Maos lilla röda - och en stor bit betong.
Låter rätten svårsmält? Vänta tills ni hört den spela gitarr...
Steve Earle & The Dukes
Markus Larsson