Marina känns redan självklar på scenen
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-11-23
till Marina
& The Diamonds
Alla influenser är lika nära i dag, gamla som nya. De popkulturella reglerna blir allt färre och blurrigare, trenderna allt snabbare.
25-åriga Marina Diamandis är en ganska typisk artist av sin tid. Hon vill vara konstnärlig som Kate Bush, publikfriande hittig som Lady Gaga, expressiv som PJ Harvey, glamgothig som Danielle Dax (om någon minns henne) och popenergisk som Gwen Stefani.
Allt i samma discorockiga paket, och det känns märkligt naturligt.
Bandet pumpar på
Den grekisk-walesiska sångerskan känns efter bara ett album väldigt självklar på scenen, som att hon dompterat publik betydligt längre. Hon har ett blinkande hjärta på magen, slänger på sig ett par tv-formade solglasögon i ”Oh no!” och ett slags karikerad baseballjacka i USA-skildringen ”Hollywood”.
Bandet (som inte är The Diamonds, det är tydligen vi i publiken) pumpar på med lightskruvad electropop och kraftiga 80-talsfläktar. Sångerskan kastar rösten mellan allvarsamt mörker och vild falsett, gärna med en lite teatralt förstärkt accent.
Säger det snyggt
600 på Nalen får 70 ambitiösa minuter av en artist som kanske ännu inte har så mycket väsentligt att säga oss och ibland målar det på väl tydliga plakat.
Men hon vet hur man säger det snyggt. Och i sin vilja att göra konst av underhållning och underhållning av konst är hon troligen något riktigt starkt på spåren.