Lysande, Bossen
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2006-05-22
Springsteen fick en hel ishall att skrika till gamla protestsånger
En hel ishall står upp och skriker sig hesa till hundra år gamla protestsånger och gospelhymner.
Det ska till en Bruce Springsteen för att lyckas med sånt.
Efter "Jacob"s ladder" ler Bruce Springsteen med hela ansiktet, ställer sig som en svart sydstatspredikant bakom mikrofonen och ropar:
-I got good neeews in the morning. The Swedish ass has risen!
Han ljuger inte. Vi är på upploppet av konserten och Springsteen och hans sexton män och kvinnor starka Seeger Sessions Band har just fått över åttatusen svenska Bruce-fans att ställa sig och veva med armarna åt en uråldrig negro spiritual i småslirigt jazzig kostym.
Älskad av publiken
Det säger inte bara något om vilken showman Springsteen är och hur exceptionellt älskad han är av den svenska publiken. Det säger också en hel del om styrkan i de låtar som han till plockat fram ur folksångarhjälten Pete Seegers digra repertoar.
Och trots att Springsteen petar in sånt som en lysande kärv folkversion av "Adam raised a cain", en "Open all night" som blir fiolsvettig r"n"b-fest och en rörande, gospelvarm "My city of ruins" är det faktiskt allra roligast i de gamla folknumren.
En stor estradör
"Oh Mary don"t you weep" blandar tårar av sorg och glädje till stor begravningsgospel. I sjömansvisan "Pay me my money down" tar publiken hand om refrängen själva.
Bandet är lysande. De kommer med banjo, tuba, slide och ståbas och är bra på rätt sätt, aldrig i närheten av ekvilibristiska utan bara måna om mesta möjliga sväng.
Och om det uppsluppna någon gång riskerar att dra mot det tramsiga greppar Springsteen genast ratten och levererar ett knippe antikrigslåtar och ber oss sända en tanke till det hårt prövade New Orleans, det är dem vi är skyldiga för all den här fantastiska musiken.
En stor estradör har presenterat sina djupaste rötter.
Förhoppningsvis öppnade han några ögon också.
Bruce Springsteen with The Seeger Sessions Band
Håkan Steen