Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Bernhard, Bernt

Älskar att åter se sina fans i ögonen

Uppdaterad 2011-11-24 | Publicerad 2011-11-23

Gitarristen John Buckland och frontmannen Christ Martin under den exklusiva spelningen i Oslo.

OSLO. Arenarockens största hopp hamnar på svettig klubbmatiné inför hardcorefans.
Och låter som att de försöker njuta av varje sekund.
Coldplay har nog saknat det här.

Det börjar bli populärt bland de riktigt stora banden att lansera nya skivor genom att leka klubbakt och bjuda in medier och speciellt utvalda fans till exklusiva specialkonserter.
Foo Fighters gjorde det på Nalen i Stockholm i våras och den här gråfuktiga eftermiddagen i Oslo klämmer Coldplay in ett gig och tusen fanklubbmedlemmar, tävlingsvinnare och murvlar från hela Skandinavien på intima Sentrum Scene innan de ska ruscha hem till England för en tv-inspelning senare på kvällen.
De skulle ha kommit redan för tre veckor sedan, men då fick Chris Martin problem med rösten.
Nu är britterna uppenbarligen väldigt glada för att vara här. Martin öppnar ”The scientist” med att ändra texten till ”Come up to Norway” och säger, allvarligare, att det känns extra bra att komma hit och spela efter allt det hemska som hände på Utøya i somras.
Men han behöver inte vädja till den här publiken. De äter ur Coldplays händer redan från de första skumma tonerna i ”Mylo Xyloto”, den korta titellåten från det nya album som bandet är här för att skapa uppmärksamhet kring.
Det blir dock glädjande lite krämarkänsla över konserten. Coldplay lyckas visserligen pricka in det bästa från nya albumet men spelar framför allt nästan alla sina stora hits, och ser ut att älska att åter kunna se sina fans i ögonen.

De har förmodligen saknat det, för här finns väldigt lite av den mätta, trötta känslan som gjorde giget på Where The Action Is i Göteborg i somras så egendomligt blekt.
Istället hoppar Martin sin lila t-shirt svettig redan efter en halvtimme. Och i finalen lyckas Coldplay få senaste singelsuccén ”Every teardrop is a waterfall” att kännas som konfetti och fyrverkerier mot sommarnattshimmel klockan kvart över fem en novemberonsdag.
Det är de nog hyfsat ensamma om.

Följ ämnen i artikeln